linnsnoveller

Cecilia var 15 år, och en helt normal människa. Hon gick i klass nio på Stjärnfeldskolan. Hon hade kompisar och var inte mobbad. Hennes bästa vän hette Vendela. Vendela gick i samma klass som Cecilia, och de hade känt varandra sen de föddes, de föddes på samma sjukhus, på samma dag och samma tid. Så, de hörde ihop. Cecilia bodde i ett stort hus i Göteborg, hon bodde där med sin familj som var på 5 personer. Hennes föräldrar, hon, och hennes lillebror och lillasyster. Hennes föräldrar hette Andreas och Natalia. Hennes lillebror hette Stefan, och var två år yngre än Cecilia. Hennes lillasyster hette Svea och var bara tre år gammal. Hennes far var chef för ett stort företag och hennes mamma jobbade som psykolog.

Det var måndag, och det var vinter. Det snöade ute. Cecilia vaknade och gick ner för att äta frukost. Hon skulle till skolan om en timme, så hon hade gott om tid på sig att fika. Hon fikade i lugn och ro, läste tidningen. Hon var den enda i huset som var vaken. Sen när hon fikat klart gick hon och borstade tänderna, klädde på sig, och sen tog hon cykeln till skolan. Hon tänkte på sin favoritlärare som hon skulle träffa idag. Han hette Daniel och han kallades för Danni. Cecilia brukade snacka med honom om allt möjligt.

Efter tjugo minuter var hon framme i skolan. Hon gick in i byggnaden och gick till sitt klassrum, där hon såg Daniel. – Hej, Cissi! Hur är det med dig idag? Det var Daniel som pratade med henne.

–Det är bra med mig, lite trött bara. Själv då?

–Det är bra med mig. Ja, jag skulle vilja snacka med dig lite. Ska vi gå in någonstans?

–Okej, det gör vi.

De gick in i ett klassrum som var ledigt, och satte sig ner i en soffa.

–Jo, Cissi, började Daniel. Jag skulle vilja prata med dig om ett rykte som farit runt i skolan om en kille som har pratat om att våldta dig och förstöra ditt liv. Jag säger detta för att jag bryr mig om dig, och jag ska försöka skydda dig.  Jag har kontaktat dina föräldrar, de vet om detta. Cecilia blev alldeles chockad och begravde ansiktet i händerna. Men hon visste att hon var säker, för hon visste att Daniel skulle skydda henne.

– Men det är en tråkig grej också, jag måste vara med dig hela tiden. Jag har fått ändra mitt schema för att vara vid dig hela tiden. Dina föräldrar har förtroende för mig och de vill att jag ska vara med dig. Efter att Daniel sagt det kände hon sig trygg, men rädd. Hennes kompisar visste om det, och de skulle vara med henne hela tiden. Rektorn och kuratorn visste om det också, och de skulle hålla koll, men det trodde Cecilia inte på. Hon gick tillsammans med Daniel tillbaka in i klassrummet, där alla pratade i mun på varandra. Hon gick till sin plats och Daniel gick fram till sitt skrivbord. Sen gick den lektionen efter den andra. Cecilia hade inget annat i tankarna än det som hänt och kanske skulle hända. På rasterna stod Daniel ute och höll koll. Han fick även följa och vakta när Cecilia skulle på toaletten, så orolig var Daniel.

Cecilia fick sitta med sina kompisar på luncherna, men Daniel skulle alltid sitta på avstånd. Hennes föräldrar fick hämta henne efter skolan, och Daniel fick följa henne till bilen. Cecilia tyckte att det var jättejobbigt, och hon kände att det var hur jobbigt som helst att Daniel fick följa överallt. Hon trodde att Daniel tyckte det också. Dagarna gick, och inget hade hänt. Men en dag, då både Daniel och Cecilia hade börjat tro att det aldrig skulle hända, hände det. Daniel hade bråttom till ett möte efter skolan, och hon fick klara sig själv. Hon stod vid en tegelvägg då en kille hoppade på henne.

Han visade att han hade en kniv och viskade; Jag sticker denna kniv i dig om du inte lyssnar på vad jag säger. Han hade en mörk kapuschong över huvudet som skuggade ansiktet, så hon såg inte vem det var.

Cecilia skakade, hon var livrädd.  Killen släpade henne till en bil och tvingade henne att sätta sig i bilen. Sen satte han sig i förarsätet och körde iväg med henne. Han hade fortfarande kapuschongen på sig. Han körde henne till en skog och drog henne långt in i skogen där han sen tvingade sig på henne och lämnade henne i skogen. Han hade slitit av henne kläderna och hon låg med rivsår överallt. Efter några minuter svimmade hon.

När hon sen vaknade upp var det morgon. Solen sken in i träden omkring henne. Hon kravlade sig upp, men var vinglig. Såren värkte. Det största såret hade hon i knät, det var ganska djupt. Det ena benet var brutet, men hon stödde sig på det andra benet. Hon sökte två långa kraftiga pinnar att ha som kryckor. Sen började hon gå. Det tog flera timmar, ibland satte hon sig ner och grät av smärta. Efter sex timmars vandrande hade hon kommit fram till ett militärfält. Det stod några stycken borta vid skjutplanen. Hon försökte skrika men hon hade inte krafter till det. Hon stapplade fram och började närma sig, då hon plötsligt föll ihop. Männen såg henne och sprang fram till henne. Cecilia låg på mage, så de vände henne på rygg, och frågade om hon hade ont någonstans. Cecilia hade tappat talförmågan, men hon fick fram att hon hade blivit våldtagen och pekade där hon hade ont. En man skrek till en annan; –  RING POLISEN OCH AMBULANSEN! Inte långt efter svimmade hon.

Cecilia slog upp ögonen. Kort därefter kom smärtan, och då mindes hon vad som hänt. Hon såg en man i militärkläder, hennes föräldrar, Daniel och två poliser sitta vid sidan om henne. Mannen var i full gång med att berätta vad han sett. Alla hade upptäckt att hon vaknat, och då frågade en av poliserna; – Hej, jag heter Hasse och jag vill gärna att du berättar för mig vad som hände i förrgårkväll. Vi kommer sen att leta och förhöra personer som vi misstänker ha gjort denna våldtäkt.

Cecilia berättade allt inklusive smådetaljer. Poliserna och hennes familj lyssnade till hennes berättelse. De var chockade och förbannad för att detta hemska har hänt henne. Cecilias far var rasande på de som gjort detta, han tyckte inte att hans dotter förtjänade detta. Daniel satt med ansiktet gömt i händerna och ångrade att han inte följde Cecilia till bilen. Han grät. Cecilia sa till honom att det inte var hans fel.

 De fick besked senare att Cecilia måste stanna en vecka på sjukhus för att ta igen sig, hon skulle få en gynekologisk undersökning och röngta benet, och framför allt vila. Cecilias föräldrar hade åkt hem och packat grejer till Cecilia, packat ner hennes dagbok och mp3spelare. Hon tackade militären så mycket för att han räddat Cecilia, och han sa att han kommer att kontakta Cecilia imorgon. Cecilia tackade så mycket, och till slut blev hon ensam med Daniel. De pratade.

– Cissi, jag är så jävla ledsen för det här.

– Men alltså, det är inget att älta.

– Men vad fan, Cissi, det här är ju hemskt!

– Jo, Danne, det är jättehemskt, och ett sår i mig har öppnats på grund av detta.

– Jag tänker sova här inatt för att se till dig.

– Nej, gör inte det. Åk hem till din fru och dina barn. Jag vill inte orsaka så mycket besvär, snälla.

–Nej, jag vill vara här. Nu lät Daniel lite upprörd. Cecilia kände att han verkligen brydde sig om henne, och fick skuldkänslor för att hon sagt nej, och tänkte att det ändå kan vara skönt att ha honom nära.

– Okej, då. Men vet din fru hur nära relation vi har till varandra? Ja, svarade Daniel, hon vet det, och hon respekterar det.

Okej, åk hem och hämta grejerna då. Men lova att säga som det är till henne, jag vill inte få henne att tro att du och jag har en intim relation, för det har vi inte. Daniel sa att han skulle göra det, och strax därefter var han försvunnen. Cecilia tog fram sin dagbok och började skriva. Hon skrev ut vad hon kände och hon grät. Hon skrev allt, precis allt, om vad som hänt. Hon kände sig glad för att hon hade en sån lärare och vän som Daniel. Hon skrev hur mycket Daniel betydde för henne, och allt möjligt. Efter två timmar kom Daniel tillbaka, sjukhuspersonalen hade ställt fram en säng och bäddat för honom. Daniel hade köpt godis och dricka till honom och Cecilia. Han berättade att hans fru hälsade så mycket till Cecilia och att hon tyckte att det var hemskt. Hon förstod att Daniel ville vara med henne. Cecilia hade träffat henne, och hon var trevlig. Daniel och Cecilia satt och pratade hela kvällen, ända in efter midnatt. Hon somnade vid ett-tiden. Nästa morgon fick hon veta att Daniel fixat så att han skulle stanna ända till Cecilia skulle skrivas ut. De tillbringade dagen med att spela spel och se på film. Daniel bjöd på en glass. Sjukhuspersonalen kom in då och då och kollade hennes värden och annat. Daniel fick veta historien igen. Han tyckte att han skulle informera skolan om vart han är och vad som hänt. Cecilia tyckte detsamma, så han ringde till rektorn, och begärde ledigt i en vecka. Det fick han ha, och rektorn skulle informera lärare, och Vendela. På kvällen ringde Vendela, och hon fick berätta hela historien igen. Vendela var förbannad för att detta hänt henne, men glad för att Daniel fanns där. Hon skulle komma nästa dag och hälsa på henne. Daniel föreslog att han skulle bjuda Cecilia och Vendela på kinamat, så de bestämde att Vendela skulle komma efter skolan nästa dag. Daniel skulle hämta henne efter skolan, men ville att Vendela skulle informera hennes föräldrar om situationen. Timmarna gick. Daniel och Cecilia satt och pratade som vanligt, spelade spel, såg filmer. Cecilia tog en dusch och gick och la sig. Daniel sa att han skulle vänta med att gå och sova tills Cecilia hade somnat, men när Cecilia kom hade han redan somnat. Cecilia kysste honom på pannan, lade sig i sängen och började skriva ett brev till honom som han skulle få läsa nästa dag. Hon skrev ut allt vad hon kände för honom, att hon tyckte att Daniel var en fantastisk kille. På morgon fann hon Daniel sittande och leende. Han läste brevet som hon skrivit. Hon låg tyst och kollade på honom. Daniel satte sig sen vid sängen och sa; – Godmorgon, sömntuta. Klockan är halv elva. Jag läste ditt brev, och jag blev verkligen rörd. Det var ett mycket fint brev, sa han, och kramade om Cecilia.

Efter nån timme kom polisen igen, och han sa att de hade hittat några misstänkta. De ville att Cecilia skulle identifiera personerna redan nästa dag. Cecilia lyssnade, och sa okej. Hon bad om att Daniel skulle få få följa med, och det var helt okej. De tillbringade dagen med att återigen se på filmer och ta det lugnt. Nästa dag vaknade de och klädde på sig. De skulle infinna sig på polisstationen klockan tolv. De bestämde sig för att ta en lunch på stan efteråt. De for till polisstationen, och Cecilia tyckte att det var jätteskönt att få komma ut i friska luften. Efter ett tag var de framme vid polisstationen. Hennes föräldrar var vid polisstationen och de kramade om Cecilia hårt. De tackade Daniel för allt, och sen gick de in. De mötte en polis som visade in dem i ett rum. I ett annat rum var det 6 män som stod på rad. Cecilia stod och funderade, gick fram och tillbaka, tittade noga på dem. Polisen sa åt dom att sätta på huvorna. Till slut kände hon igen honom. Det var nummer fyra. Hon sa det till polisen, och de grep honom. Det skulle bli en rättegång dagen efter. Cecilia hade fått tillåtelse från sjukhuset att fara hem idag. Daniel och Cecilia gick på stan efteråt för att ta en lunch. De bestämde att Cecilia skulle vara hemma klockan sex. De skulle gå på stan och äta lunch, och Cecilia skulle få shoppa lite. Daniel betalade, hon fick vad hon ville.

Cecilia tyckte att det var jätteskönt att vara hemma igen. Hon tillbringade resten av dagen med att städa rummet. Dagen efter var det dags för rättegången. Cecilia fick berätta sin egen version, och våldtäktsmannen fick berätta sin historia, och de stämde ihop. Han fick 4 års fängelse för grov våldtäkt, och vållande till skada på en minderårig.

På kvällen firade dom, Daniel var bjuden hem till dom, och hennes vänner också. De firade med en middag. Till slut for Daniel hem. Cecilia kramade om Daniel hårt och sa att han betydde oerhört mycket för henne. Hennes föräldrar tackade Daniel så mycket för hans stöd. Hon hade fått ledigt från Daniel i ytterligare en vecka för att repa sig, för att sen återvända till skolan pigg och glad. Han skulle informera rektorn om det. Han sa även att han finns om Cecilia ville snacka med honom. Cecilia föll ihop på sängen, utmattad. Nu hade hon en vecka på sig att repa sig, och hon skulle verkligen njuta och försöka att komma över det som hänt.