linnsnoveller

Julia var 14 år och bodde i Stockholm i en villa med sina föräldrar och sin bror. Hon älskade sina föräldrar mest över allt annat.

Men så kom den där dagen, som förändrade allting. Den dagen som förändrade hennes liv, som gjorde så att dagarna bestod av gråt, längtan, förtvivlan, ilska.

 - Julia! Kan du komma hit ett slag? Mamma ropade från köket. Julia satt i sitt rum och skrev. Det var hennes intresse, att skriva. Att skriva om allt möjligt. Hon skrev dagbok. Hon tyckte att det är skönt att få skriva det hon ville, utan att andra skulle säga åt henne. Hon brukade skriva noveller också, som handlade om allt mellan himmel och jord. Hon gick till köket, där hennes föräldrar satt vid bordet.

 - Din pappa och jag hade tänkt åka på semester till Luleå i några dagar. Vi tänkte att du och Linus skulle stanna ensamma hemma. Går det bra för dig? Linus var hennes storebror. Han var två år äldre än Julia. Julia älskade honom. De brukade snacka om allt möjligt tillsammans. Allt mellan himmel och jord. Linus och Julia var ett. De skyddade varandra, och aldrig svek de varandra.

- Javisst, det går bra för mig. När ska ni resa?

- Vi tänkte resa redan på lördag.

- Okej. Jag går upp och säger det åt Linus. Hon gick till Linus rum och knackade på. Hon öppnade dörren och såg Linus sitta vid datorn.

- Linus, mamma och pappa ska åka bort på lördag. De ska till Luleå på semester, du och jag blir ensamma hemma. Har du något tips på vad vi kan hitta på? Hon blev ivrig.

- Jadu, sa Linus. Vi kan ju alltid hyra film och ha en myskväll tillsammans. Köpa godis och så, kanske vi kan beställa hem kinamat?

- Det kan vi göra! Julia tyckte att det skulle bli så kul att vara med Linus. Så blev det fredag. Linus och Julia tog moppen till affären för att handla inför morgondagen. De köpte godis, alkoholfri cider, chips, och dipp. Sen for de hem igen. Deras föräldrar höll på att packa och göra sig i ordning för morgondagen. De hade hört på nyheterna att det skulle vara ganska halt på vägarna på morgon, men de beslutade sig för att åka på morgon, eftersom att det var en lång resa. Så på kvällen innan de skulle lägga sig så tog de farväl av varandra.

Det var morgon. Julia vaknade, och solen strömmade in genom fönstret. Hon steg upp, tog på sig morgonrocken och gick till köket. Linus hade redan vaknat, han satt och drack te. Julia gjorde varm oboy och satte i mackor i rosten, och så gick hon och satte sig.

- Vad ska vi göra idag, frågade Julia.

- Vi kanske kan åka till Farsta och shoppa lite? Mamma har lämnat lite pengar här. 1000 kronor. 500 kr var, bra va?

- Ja, det var ju bra! Jag behöver handla lite kläder. Hon läste mina tankar. De for direkt efter att de ätit frukost. Julia tyckte att det var underbart när vinden blåste i hennes långa hår. Hon hade långt guldblont hår, och bruna ögon. Hennes bror var lika blond, och hade likadana bruna ögon. Det tog tio minuter för dom att ta sig till Farsta.

De shoppade, åt på McDonalds, och hade kul tillsammans. Sen när Julia gick in i en affär med mobiler, såg hon en jättefin mobil, som hon absolut ville ha. Hon kom på att hon hade lite pengar på kontot, så hon tog ut dem. Mobilen kostade 1500 kronor. Hon sa till Linus att hon tänkte köpa den mobilen. De gick till butiken, och köpte den. Julia var hur nöjd som helst. Men sen sa Linus åt henne att vänta, och så var han borta i tio minuter. Sen kom han med en påse i handen, och i den var ännu en mobil. Han hade gått och tagit ut pengar och köpt en annan mobilmodell. Julia log åt honom, han log tillbaka. Sen när de skulle hem hade de handlat rätt mycket. De hade handlat kläder, och så den nya mobilen. De lade påsarna i stolsfacket, och for hem.

När de kom hem lagade de mat och såg på film. De funderade varför inte deras föräldrar ringt och lämnat något meddelande om hur det gick på resan. Mitt i filmen fick de svar på frågan. Det ringde i telefonen. Linus svarade. Men han sa inget mer. Han lyssnade, verkade det som. Julia stirrade på honom. Hon kände på sig att något hade hänt.

- Okej, tack för att ni meddelat oss. Hejdå, sa han, och la på.

Han stod kvar, blickstilla. Efter någon minut vände han sig om och sa;

- Mamma och pappa har omkommit i en bilolycka. Det var mycket halt ute ikväll. Bilen slirade och sen voltade den ner våldsamt ner i diket. Han satte sig vid bordet. De såg på varandra, och efter tio minuter gick de och lade sig, för chockade för att få fram tårarna eller för att prata om det. De struntade i filmen. Men varken Julia eller Linus kunde sova. Efter flera timmar steg Julia upp och smög tyst till Linus rum. Hon såg att Linus var vaken och lade sig bredvid honom. De sa inte ett ord till varandra. Det räckte med blicken, som avslöjade sorg och förtvivlan.

Nästa morgon fikade de frukost medan telefonen ringde stup i kvarten. De sa ingenting till varandra på flera dagar, de visste att båda hade tungt hjärta. De ville inte gå till skolan. De sov i samma säng i flera nätter. Fjärde dagen efter olyckan ringde Linus till skolan och berättade vad som hänt. Han svarade på varje samtal. Julia orkade inte svara i telefon. Julia satt och skrev i dagboken varje dag, och beskrev hur hon kände. Mobilen var avstängd, hon orkade inte prata med någon, förutom sin bror.

Sju dagar efter olyckan ringde det några poliser på dörren, och frågade om de ville bli omhändertagna av socialen eller om de ville bo själva. Linus sade kort och bestämt att de ville bo kvar i deras hus.

- Klarar ni verkligen er själva?

- Det är för fan klart att vi gör det, skrek Linus. Ut med er!

Poliserna stack iväg, utan ett ord. Det gick dagar. Det gick månader. Alla dagar hade samma ritualer. Vakna, äta, ligga i sängen, äta, se på tv, sova. Ingen ringde på flera månader. Skönt, tyckte de båda. Linus och Julia pratade mycket med varandra. De handlade mat tillsammans, och alla stirrade på dom. Det verkade som om hela kvarteret visste vad som hade hänt. Men ingen sa något till dem.

De stöttade varandra. Hon och Linus. De turades om med att laga mat, tvätta, städa, ja, allt som de skulle göra. En dag ringde det i telefonen. - Hej, det är Linus.

- Hej, det är eran farbror. Beklagar sorgen. Det är en stor sorg för mig. Men det är ju klart, han var ju min bror. Och er mor. Hon var fantastisk.

- Ja, vi vet det.

- Vi funderar på vart vi ska begrava dem. Kanske vi ska begrava dem i Skogskyrkogården. Tycker ni att det vore fint?

- Det blir bra. När blir det av?

Julia såg upp. Hon visste vad de pratade om.

- Ja, vi tänkte göra det så fort som möjligt. På söndag.

- Okej, vilken tid börjar det?

- Klockan 11. Vill ni inte se dem innan begravningen?

- Nej, vi vet hur de ser ut. De finns i vårt hjärta.

- Okej. Vi ses på söndag. Hejdå.

- Hejdå. Och så la de på.  De satt och åt middag precis när deras farbror ringde, så Linus gick och satte sig vid bordet igen.

- Det var vår farbror. Våra föräldrar ska begravas på söndag.

- Okej, sa Julia kort. De visste båda vad de kände just nu.

Natten därpå brast det. Julia kunde inte sova, hon tänkte på deras föräldrar. Hon steg upp, gick till vardagsrummet och satte sig i soffan under tystnad. Hon började gråta smått. Efter en stund kom Linus, och Julia trodde att han hört henne. Men när hon såg upp på Linus såg hon att hans ögon var fyllda av tårar. Linus och Julia satte sig tätt ihop, och då brast det. Tårarna kom. Det var mitt i natten, och de grät och skrek. De grät länge. De sade ingenting, den ena visste vad den andra kände.

När det lugnat ner sig, reste Linus sig upp ur soffan och gick till köket. Julia hörde hur han kokade te. Efter några minuter kom han tillbaka med två koppar rykande té. De satt och drack té, pratade om minnen från föräldrarna, skrattade och grät. De var uppe hela natten. Till slut var de så trötta, så de gick till Linus rum, som hade en stor säng, och lade sig tätt ihop i sängen. Efter bara några minuter somnade dem. När de vaknade var klockan ett. De gick upp och åt frukost.

- Linus, jag vill resa bort. Jag vill resa till Grekland och vara där i en vecka. Jag känner att jag behöver semester, och jag tror att du vill ha det också. Kan vi inte beställa en resa dit?

- Jag vill också det, men problemet är pengar.

- Men vi kan ju fråga vår farbror. Deras farbror var rik. Han ägde ett framgångsrikt företag. Linus och Julia bestämde sig för att fråga honom, så de ringde till honom efter frukosten. Han sa att han förstod att de behövde semester, och ville gärna betala deras resa. För en gångs skull blev Linus och Julia glada. De såg fram emot det. De bestämde att fara efter begravningen.

En dag ringde rektorn och frågade varför de inte varit på skolan sen de hörde av Linus att deras föräldrar dött. Linus förklarade att de behövde tid. De kom överens om att de skulle få slippa hela terminen, men inte helt. Rektorn skulle själv komma dit och lämna läxor och sånt, alla deras skolböcker och så. Det tyckte Linus och Julia var ett bra förslag, så de kom överens om att rektorn skulle komma hem till dom på kvällen. De spenderade dagen med att gå på Gamla Stan, äta lunch och bara ha det mysigt. Sen på kvällen kom rektorn hem till dem, och lämnade över skoljobben. Han beklagade sorgen, och sa att han såg fram emot att de skulle komma tillbaka nästa termin.

Dagarna gick, och sen blev det dags för begravningen. Linus och Julia vaknade tidigt den dagen. De ville ha tid på sig. De fikade, duschade, valde ut kläder. Linus skulle ha smoking, och Julia en svart klänning. De satte sig på Linus moped och for iväg till kyrkan. Men de for förbi blomsteraffären, för att köpa två rosor som de skulle lägga i gravöppningarna. Begravningsgudstjänsten var vacker. De spelade deras föräldrars sång, och Linus och Julia genomförde en sång tillsammans. ”Amazing Grace”. Hela samlingen fick tårar i ögonen av sången, till och med Linus och Julia själva fick det. Efter sången var det tyst i en minut. Alla tänkte på deras föräldrar.

Efter begravningsgudstjänsten for de till flygplatsen. De hade packat kvällen innan. Sen var de på väg. De skulle åka till Grekland och ta igen sig. De bodde på ett lyxhotell och bara njöt. Dagarna bestod av sol och bad, och shoppning. Det var underbart, tyckte de båda. De var på spa, och fick spa-behandling. När de kom hem till Sverige kände de att nu skulle de starta ett nytt liv tillsammans. De skulle lämna olyckan bakom sig. De bestämde sig för att flytta in i en ny lägenhet i stan. Deras farbror skulle betala hyran.

Fyra månader senare hade de hittat en lägenhet i Farsta, med 4 rum och kök. De hade en inflyttningsfest, med många kompisar som de inte sett på länge. De hade det riktigt trevligt, och de kände att de fått livet tillbaka. De fortsatte med studierna, och sen började Linus gymnasiet. De höll ihop, och de skyddade varandra. De kände att de fått livet tillbaka efter flera månaders sorg.

Åren gick, Linus tog studenten, Julia började gymnasiet, och sex år senare tog hon studenten och började jobba. Linus hade startat ett företag som gick ut på att hjälpa personer som hade det svårt. Julia hade bestämt sig för att bli sjuksyster och jobbade nu på sjukhuset.

Sen några år senare träffade Linus en tjej, Jenna hette hon, och de trivdes ihop. Julia och Jenna kom bra överens med varandra. De blev bästa vänner. Några år senare träffade Julia en kille, Anders, och de blev tillsammans. Fyra år senare gifte de två paren sig. De hade ett gemensamt bröllop och många kom dit för att titta på dom.Även Linus och Anders blev bästa vänner, och så förblev det. Fyra år senare hade båda paren fått barn, på samma dag, och samma ögonblick. Det var ödet. Julia hade blivit faster, och Linus morbror, samma minut, samma dag, samma år, på samma sjukhus. Linus och Julia återvände till graven en gång i veckan och skötte om den. De höll ihop i vått och torrt, och tog ofta med sig barnen till en lekpark. De bodde i samma område, och samma gata. Bröllopresan spenderade dem på varsitt håll, förstås. Linus och Jenna for till Bahamas, medan att Julia och Anders for till Jamaica.

Sen en dag, när Linus och Julia satt i Julias kök och fikade, läste de varandras tankar:

Livet var alldeles perfekt.