Christina var 18 år och hade precis flyttat in till Stockholm från Uppsala med sin mamma. Hon skulle börja gymnasiet där. Hon var väldigt nervös inför skolstarten. Själva staden var inte ny för henne men att börja gymnasiet, träffa nya kompisar, det tyckte hon skulle bli spännande.

Hon hade aldrig haft en pojkvän, eftersom hon inte varit speciellt intresserad av killar. Hon skrev dagbok varje dag. Det hade hon gjort sen hon var liten, och hon tyckte om det eftersom hon kunde skriva om sina känslor, om saker som ingen annan fick veta förutom hon själv. Hennes bästa kompis hette Regina, och de hade varit vänner sedan de var mycket små, och visste allt om varandra. Regina skulle inte gå i Stockholm, hon hade valt ett gymnasium i Uppsala, men det var inte alls långt ifrån, så de kunde träffas ändå. Christina hade valt att gå estetiska linjen med dansinriktning.

Dagen innan skolan skulle börja så gick hon och hennes mamma på stan tillsammans. Christina ville hitta nya kläder till skolstarten och handla lite skolmaterial, anteckningsblock och sådant. När de inhandlat allt så gick de och fikade och pratade. Christinas mamma hette Agneta, och hon var hennes bästa vän. Hon visste att Agneta alltid skulle finnas där för henne, hon kunde prata om allt med henne. Hennes pappa var död sen länge. Christina kände inte av saknad efter honom eftersom han dog när hon bara var två. Han hade haft cancer och dog av det. Agneta hade berättat allt för henne när hon blev äldre, eftersom Christina inte hade förstått när hon var så liten.

”Så, hur känner du inför skolstarten?” frågade Agneta. Christina hade precis huggit in på en kladdkaka, och tuggade långsamt och tänkte innan hon svarade. ”Jag är faktiskt lite nervös. Nya kompisar och allt, det blir som en helt annan värld”. Agneta förstod vad hon menade, hon hade själv varit i en liknande situation när hon var yngre. 

På Dagen D:s morgon klev hon upp tidigt. Hon åt frukost i lugn och ro, för det älskade hon att göra. Det var det viktigaste målet på dagen tyckte hon. Efter en halvtimmes klädbyten bestämde hon sig för ett par svarta jeans och ett rött linne med en vit kofta till. Hon borstade sitt långa blonda hår och sminkade sig lite lätt, sen gick hon. Christina visste inte vart skolan låg, men som tur var bodde hennes kusin Lovisa inte så långt ifrån henne, hon gick till och med på samma skola som Christina skulle börja på. Hon promenerade den korta biten det var till henne och ringde på. Lovisas mamma öppnade. ”Hej Christina!” utbrast hon glatt. ”Kom in, Lovisa är snart färdig”. Christina gick in, Lovisas mamma vinkade henne till köket och sa; ”Sätt dig ner, det var ju så längesedan som jag pratade med dig ordentligt! Hur är det med dig nuförtiden? Hur mår din mamma?”. De pratade lite. Fem minuter senare kom Lovisa ner. Christina gav henne en stor kram och sen gick de.

Hela vägen till skolan pladdrade Christina och Lovisa om hur nervösa de var båda två. De hade lovat varandra att hålla ihop i vått och torrt. Christina kände på sig att allt skulle bli perfekt.

De skulle först till aulan för upprop och information. Christina såg sig om och kollade om det fanns några killar som såg bra ut, men inget intresserade henne direkt. Efter uppropet skulle man följa med sin klasslärare till klassrummet de skulle ha. Christina hade valt estetiska linjen med dansinriktning.

Läraren var en äldre dam som såg ut att vara i 50-årsåldern, hade långt brunt hår och glasögon. Hon hette Greta och såg ut att vara ganska moderiktig, var klädd i senaste modet och hade högklackade skor. Hon verkade rätt reko, tyckte Christina. Hon berättade om sig själv litegrann och lät sen eleverna berätta om sig själva. De flesta var blyga, så det sas inte mycket. Christina berättade bara lite kort om vart hon kom ifrån och vart hon gått skola innan. Sen fick de ännu mer information, sen var det dags för lunch och sen fick de sluta för dagen.

Efter skolan träffade hon Lovisa, de gick hem tillsammans. Hon gick tyst in och stängde om sig i sitt rum för att vila lite. Sen knackade det på dörren och Agneta kom in. ”Hur var skolan idag?” frågade hon med ett leende. ”Jo, det var helt okej. Vi fick bara lite information, sen fick vi sluta för dagen.”, svarade Christina. ”Såg du några snygga killar då?” Christina blängde på henne, sa att hon ville vila en stund. Agneta log och gick ut från hennes rum och stängde dörren. 

Strax innan hon skulle sova skrev hon i sin dagbok.

Hej dagboken. Idag har jag börjat gymnasiet. Jag gick med Lovisa till skolan, kändes skönt att kunna gå med någon jag kände, även om jag inte känner henne så väl. Läraren verkar rätt okej också, hon var trevlig iallafall. Det var en kort dag, men det var skönt ändå. Imorgon börjar jag nio, vi ska ha svenska, matte, lunch, sen har vi spanska och sen slutar vi. Hoppas jag får någon bra kompis i klassen också.

Nästa dag vaknade Christina med ett ryck av att klockan ringde. Hon låg kvar en stund innan hon till slut klev upp, åt frukost och läste tidningen. Agneta kom in i köket, yrvaken. ”God morgon gumman”, sa hon, och gav henne en puss på pannan. ”God morgon, mamma. Varför är du vaken så tidigt?” ”Jag ska på arbetsintervju”, svarade mamma. ”Jag ringde på en jobbannons igår och de ville gärna att jag skulle komma för en intervju!” ”Vad kul!” utbrast Christina. ”Lycka till!”, lade hon till och kramade om mamma. Sen gick hon och borstade tänderna, sminkade sig, valde ut kläder och bytte, tog på sig ytterkläderna och gick till skolan. Hon mötte upp Lovisa som vanligt, och Lovisa var lika glad och sprallig som vanligt.

Christina kollade sitt schema. Hon skulle ha alla sina lektioner i klassrummet idag, så det tyckte hon var skönt. Första lektionen var alltså svenska. Hon tog av sig ytterkläderna och lade in de i skåpet och gick till klassrummet där alla var samlade under blyg tystnad. Christina är inte den som är blyg, så hon gick fram till en tjej som stod lite avsides. ”Hej! Hur är det?” Tjejen kollade på henne och svarade; ”Det är bra, lite trött bara. Hur är det själv?” ”Jo tack, det är bara bra med mig, är trött jag med.” Snart började fler från klassen ansluta sig och till slut pratade alla med någon. Christina kände sig stolt över att hon gick fram och ”startade” snacket.

Det gick tio minuter. Tjugo minuter. Klassen stod irriterat och stampade med fötterna, de funderade vart läraren var. ”Men vad fan, hon sa ju att vi skulle börja åtta.”, sa en kille i klassen. De andra instämde. ”Hon kommer nog snart”, sa tjejen som Christina pratade med innan. Precis när hon sagt det kom äntligen läraren, en medelålders man som såg för tillfället ut rätt så stressad . ”Förlåt för att jag är så sen! Det var mycket trafik.” De andra muttrade till svar, läraren låste upp klassrummet och gick in, eleverna följde efter.

När eleverna satt sig på ”Hej allihopa! Jag heter Lars och är er svenskalärare. Jag bor här i Luleå, i Svartöstaden med min fru. Jag har tre barn, alla är utflugna med egna barn och så. Har jobbat som lärare i trettio år här på skolan, och jag älskar det. Nu vill jag veta lite om er, sen ska jag dela ut böcker och en planering för de kommande veckorna.” Klassen presenterade sig i tur och ordning, och Lars lyssnade. Sen delade han ut planeringen och böckerna som de skulle ha, och berättade vad de skulle göra de kommande veckorna. Christina tyckte planeringen lät rolig.

Efter svenskan hade de rast. Christina gick iväg för att gå på toaletten. När hon var klar så låste hon upp, men hon kom inte ut. Hon började få panik, matten hade ju börjat. Efter en stunds bankande var det någon utanför som ropade in genom dörren. ”Har du fastnat?” 

”Ja, det har jag, jag kommer fan inte ut!” gapade hon. ”Låset på den här toaletten är lite knasigt. Jag hämtar vaktmästaren, vänta lite så kommer jag snart tillbaka!” Hon hörde hur personen sprang iväg, stegen for längre och längre bort. Christina kurade ihop sig på toaletten och gömde ansiktet i knät. Att fastna i små utrymmen var det värsta hon visste, hon hade någon slags klasutrofobi. Efter något som kändes som en evighet, hörde hon knackningar. En dov mansröst ljöd. ”Hallå där, har du fastnat på toaletten? Har du försökt låsa upp?” ”Ja”, svarade Christina. ”Okej, då får jag ta och såga upp mellan dörrspringorna. Det tar bara någon minut.” Han tog fram en smal såg och sågade upp det, till slut kom Christina ut. Hon tackade vaktmästaren länge, och skyndade sen iväg. Hon var tjugo minuter sen. Toppen, tänkte hon. 

Hon öppnade dörren till klassrummet och gick in, och alla tittade upp. Läraren verkade inte synas till, så hon gick in och satte sig. Då reste sig en man upp och frågade; ”Jaha, och varför är du sen?”. Det var läraren. Hon blev överrumplad, hur kunde en så ung kille som han vara lärare? Han hade svart rufsigt hår och skäggstubb, vit polotröja och svarta jeans. Christina var tagen. Han var ju skitsnygg! ”Eh..” harklade hon sig, men hon hann inte säga något, för vaktmästaren kom in i klassrummet och förklarade att hon fastnat på toaletten. Christina rodnade och tittade ner i golvet. ”Jaha, ja, men då är det ingen fara. Tack för att du meddelade mig, Roger.” Han tittade på Christina. ”Du och jag kan prata lite efter lektionen om matten lite snabbt, så berättar jag vad du missat. Är det okej?” Christina nickade. ”Okej, då fortsätter vi, gott folk! Vi tar nästa tal.”

Lektionen led mot sitt slut. Plötsligt ringde det ut. ”Ni behöver inte ta hem något i läxa, det tar vi nästa gång. Ha en skön dag! Hejdå!”, sa läraren. Christina kände sig lite halvt nervös och tittade ner i bänken. Han satte sig på en stol mittemot henne. ”Jag heter Nils. Du hette Christina va?” Hon såg upp och kollade rakt in i hans ögon. Blåa ögon. Herregud vad snygg. Hon vågade knappt titta in i hans ögon. ”Eh, ja det gjorde jag”, sa hon, och log. Han log tillbaka. Christina tittade ner igen. ”Alla i klassen har berättat lite om sig själva, så nu är jag lite nyfiken på dig. Vem är du?”. Christina berättade vart hon kom från och lite om hennes familj. Nils lyssnade och hummade. Sen berättade han om sig själv. Han var bara 26 år och var nyinflyttad i Luleå, precis som Christina. Han hade precis tagit lärarexamen i Örebro, där han gått universitet, men hans längtan tillbaka till hans rötter i Luleå förde honom tillbaka. De satt och pratade länge.

Plötsligt utbrast Nils; ”Men gud, kolla på klockan! Vi har suttit och pratat i en och en halvtimme. Men det var bara trevlig, du verkar vara en klok tjej. Vi syns på torsdag, då har vi matte igen.” Nils gav henne läxa och sen gick de båda ut från klassrummet, och Nils låste. Det var tomt i korridoren. Christina gick till hennes skåp och hämtade sina grejer. Spanskan var tydligen inställd idag, läste hon på en tv-monitor tidigare, så hon gick hem. När hon vände sig om för att kolla om Nils var kvar så hade han försvunnit. Halvt besviken gick hon hem.

Precis när hon hunnit innanför dörren ringde telefonen, Christina svarade. Det var Lovisa. ”Nå, hur var dagen?” frågade hon. Christina berättade allt om vad som hade hänt, toaletten och mattelektionen. ”Guuuuud, vad pinsamt! Hur snygg är han då?” frågade Lovisa. ”På en skala från ett till tio? Hundra”, svarade hon. ”Jösses!”, utbrast Lovisa. De bestämde för att ses på lördagen och ha en tjejkväll.

” Kära dagbok! Idag var det andra dagen i skolan. Det gick bra, tills jag skulle ha matte. Jag blev inlåst på toaletten! Vaktmästaren fick komma och såga upp låset mellan dörren och dörrkarmen. Så himla pinsamt! Sen skyndade jag mig iväg till lektionen. Skulle fan aldrig ha gått dit, världens snyggaste lärare satt där. Herregud, så fort jag kollade in i hans ögon smälte jag som smör i solen. Han bad mig tillomed stanna efter lektionen, jag kunde knappt kolla in i hans ögon eftersom han var så snygg. Svart, kort rufsigt hår, världens finaste ögon och snyggaste kläderna. Christina like! Nu är jag jättenervös för de andra mattelektionerna med honom. Får nog byta matteklass, kommer inte kunna fokusera när han är där. Det löser sig nog. Hoppas jag. ” 

” Kära dagbok! Idag hade jag ingen matte, tack och lov. Hade istället världens tråkigaste svenskalektion. Läraren är suverän, men jag hatar svenska. Det är det tråkigaste som finns, förutom matte. Eller ja, vi får se hur tråkigt det blir med matte nu när han ska vara min lärare. Kommer smälta lite mer varje gång jag möter hans blick. Sen hade vi gympa. Läraren verkar ha varit med i armén eller något, han är jättehård. Men jag antar att det är bra. (För vem då?!)

Efter det hade vi äntligen karaktärsämnen. Äntligen fick jag dansa! Idag hade vi bara lite korta presentationer av varandra och så, men ändå. Det var underbart! Läraren verkar grym också, hon har studerat på Royal Ballet Academy i USA och har varit med i Bounce. Så himla coolt! Tror jag kommer ha jävligt roligt med dansen!”

Så var det torsdag igen. Christina fasade för mattelektionen. Hur skulle hon stå ut? Första lektionen variallafall estetisk orientering, så det såg hon fram emot. Matten var sista lektionen. Efter lunch hade hon kultur och idéhistoria. Det tyckte hon om, det var väldigt intressant. Till slut var det matte. Christinas hjärta bultade. Varför bultar hjärtat så hårt? Jag har ju bara träffat han EN gång!

Nils var klädd i ett par mörkblåa jeans, en tröja och en kavaj över. Sluta vara så snygg, tänkte hon medan hon trummade med pennan. Han satt på en stol vid katedralen och tittade ut över klassen som arbetade hårt med matten. Christina hade fastnat på ett tal och räckte upp handen för att få hjälp. Nils reste sig upp och gick fram till hennes bänk. Hon kände doften av killparfym. Gud vad gott han luktar. ”Ja, du ska multiplicera det där med 100 och sen upphöja det där talet med två......” När Christina fattade så gick han tillbaka igen till katedralen. Hon försökte vifta bort tankarna för att fokusera på matten, och till slut gick det.

Månaderna gick, och helt ofrivilligt växte kärleken för Nils hos Christina. Hon hatade det. Varje matttelektion satt hon och var nervös pga hans närvaro. När han talade till henne lät hans röst så sammetslen, när de fick ögonkontakt stelnade hon till, hans ögon var så djupa. När de började hans lektioner var hon jätteglad, när lektionerna var slut så var hon nere.

”Okej, jag står inte ut längre. Nils är så fin, och jag kan inte låta bli att titta på honom. Jag vet inte vad jag ska göra, kan ju inte precis byta mattegrupp. Ingen vet om att jag tycker om honom, jag skulle aldrig våga berätta det. När jag pratar med honom beter jag mig som en glad sjuåring, det är så pinsamt! Det är outhärdligt! Dessutom är han helt underbar, lätt att prata med. Dansen går ju hyfsat bra nu iallafall, känner verkligen hur jag utvecklas. Snart ska vi ha en dansföreställning, och Nils kommer förmodligen vara där. Dessutom har jag födelsedag den dagen! Gud, hjälp mig...”

Det närmade sig jul, och snart var det dags för dansföreställningen. Det var en stor tillställning som skulle hållas i Konserthuset. Christina var väldigt nervös, men hon visste att föreställningen skulle bli häftig, och hon älskade danserna de skulle framföra. Dagarna bestod av repetitioner, de hade inte tid för skolarbete så de fick hemläxor istället. Hon var lite deppig över att hon inte fick träffa Nils så mycket, men dansen var viktigare. 

Kvällen före det skulle smälla köpte hon danskläder. De skulle ha tights och en vit tunika i en dans, i en annan skulle de ha streetaktiga kläder. Hon virrade runt i dansbutiker med Lovisa, hon var den enda som visste var allt låg, så Christina förlitade sig på henne. Hon köpte nya dansskor, en hood-tröja, mjukisbyxor som såg stora ut, en keps, samt en lagom stor t-shirt. Hon hittade en vit tunika på Gina Tricot som hon köpte, tights hade hon hemma. När hon provade allt hemma sedan så kände hon sig riktigt snygg. Hon färgade håret samma kväll, till svart.. Hon kände att det var läge för det. När hon tittade sig själv i spegeln tyckte hon att det såg snyggt ut, det passade henne. Dessutom var hon ganska hårt sminkad med kajal och mascara, så det lyste upp en hel del. Lovisa, som hade hjälpt henne med håret tyckte det var jättesnyggt, och Agneta gillade det också.

Nästa dag var det dags. Det var fredag, och hon hade dans hela dagen. De hade generalrepetition på Konserthuset, allt skulle sitta. Dansen pågick mellan åtta till två, så när Christina slutade var hon helt slut. Hon var påväg ut genom entrén och ut på gatan när hon plötsligt hörde någon som tutade. Hon såg sig om, och såg sin mamma stå och vinka utanför en okänd bil. Vad sjutton? Hon satte sig i bilen. ”Nå, vad tycker du?”, frågade Agneta. Christina såg på hennes mamma, helt oförstående. ”Vad menar du?”, svarade Christina. ”Ja, men bilen”. ”Har du köpt den?!” Christina hamnade i ett lyckorus. Ingen mer tunnelbana. Äntligen kunde hon slippa ta taxi och tunnelbana och be hennes mamma hämta henne istället. ”Ja, jag har köpt den! Kommer ta det på avbetalning visserligen, men det är värt det!” De åkte till Spizzerian och köpte pizza, sen åkte de hem.

Agneta tog fram en flaska Breezer till Christina. ”Den här får du ikväll. Du får dricka när du är hemma med mig till en början, om du vill. Ta den till middagen vet jag, den är jättegod!” De dukade fram lite fint, med vikta servetter på sidan om. Agneta och Christina pratade om många saker. Till slut funderade Christina på att berätta om Nils. Hon tvekade, men frågade; ”Jag vill berätta något för dig. Men jag vill inte att du ska tycka att jag är dum i huvudet eller något.” Agneta såg henne i ögonen och svarade; ”Jag lyssnar.” Christina berättade allt om Nils, hur snygg han var, hur hon kände sig i närheten av honom, hur han var, allting. Till slut sa Agneta; ”Jag tycker inte att du är dum som tycker om honom. Men han är din lärare. Det är omöjligt för er att ha ett förhållande, och du vet inte om han känner samma sak för dig.” Christina visste att hennes mamma hade rätt. Och varför skulle han tycka om henne?

Klockan tickade till två på natten, och de bestämde sig för att gå och lägga sig. Föreställningen började klockan klockan sex på kvällen dagen därpå. Den natten drömde hon många drömmar. Först drömde hon om dansföreställningen, hur hon framförde sin solodans, och hur alla stod upp och applåderade för henne efteråt. Sen drömde hon om Nils. Det var precis efter dansföreställningen, och hon stod i en klunga med människor som berömde henne för dansen. Till slut kom Nils fram. Han hade en bukett med rosor i handen och gav henne en kyss inför alla. Klungan skingrade sig, och kvar stod dom, omslingrade. Nästa dröm handlade om att hon svimmade på scenen och vaknade upp på ett sjukhus. Det satt slangar i henne och mamma satt vid hennes sida och grät.

Christina vaknade, genomsvettig. Solen sken in i hennes rum. Hon kollade på klockan. Den visade 11.00, så hon låg kvar i sängen och såg på tv. På hennes sängbord låg hennes dagbok som hon inte skrivit i på ett tag. Hon slog upp boken och läste vad hon skrivit i boken. Till slut fattade hon tag om pennan och skrev. 

”Förlåt att jag inte skrivit på några månader, men det har varit så mycket som hänt. Jag är fortfarande hopplöst förälskad i Nils. Det går inte att stoppa. Jag vill inte vara kär i honom. Jag vill inte det. Idag är det dansföreställning på Konserthuset. Jag är jättenervös. Önskar att Nils vore där, men jag tror inte han kommer för min skull. Han vet iallafall om att jag ska ha föreställning, det har ju suttit lappar överallt i skolan om det. Hade en jättemysig kväll med mamma igår, vi satt och pratade länge, och äntligen kunde jag berätta om Nils. Det förvånade mig att hon förstod, hon dömde mig inte, skällde inte ut mig, inte något sådant alls. Jag har alltid kunnat prata med mamma och det tycker jag är så skönt. Jag saknar inte någon pappa, utan jag tycker det är skönt att bara ha mamma. Jag vet ju inte ens hur det är att ha en pappa. Jag och Lovisa har inte träffats så mycket, men vi har kontakt via MSN, telefon och sådär. Ska nog försöka träffa henne snart, så längesedan vi sågs nu. Tänker föreslå att vi går ut och äter någon dag och går ut och dansar! Det skulle vara jättekul. Annars känns det som allting rullar nu. Är bara hemskt nervös för föreställningen. Har haft hemska drömmar, och Nils har varit med. Hoppas inte de blir sanna. Idag fyller jag 19 år gammal. Det känns väldigt konstigt, men ändå helt underbart. Jag får ju dansa. På min egen födelsedag. Det är det bästa!”

Plötsligt hör hon hur Agneta börjar sjunga. ”Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år! Ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva uti hundrade åååååååår!” Vid andra sångmeningen hade hon kommit in i henne rum, klädd i en vit morgonrock och slarvigt uppsatt hår. Just när hon skulle tacka Agneta så började hon på den andra versen. ”Och näär hon har levat, och nääär hon har levat, och när hon har levat uti hundrade år, ja då ska hon skjutas, ja då ska hon skjutas, ja då ska hon skjutas på en skottkärra fraaaaam. Ett fyrfaldigt leve för Christina, hon leve; Hurra! Hurra! Hurra!” Christina började skratta. I famnen hade Agneta en bricka med ett ljus tänt, en kopp te och två mackor, samt några presenter. ”Tack, mamma”, sa hon, och gav henne en stor kram när hon satt ner brickan på sängen. 

Sen öppnade hon presenterna. Hon fick ett halsband i guld med en berlock. Hon öppnade berlocket och fick syn på ett foto. Det föreställde hennes pappa och mamma när de gift sig. Agneta hade en vit brudklänning, hennes blonda hår var lockat och uppsatt i en fin knut. Lockarna vilade mot hennes bröst. Hon var oerhört vacker. Pappa hade en lång kavaj, skjorta och en lång hatt. Som taget ur 1800-talet, fast det var på 80-talet. Christina fick tårar i ögonen. Visst hade inte hon något minne av pappa, men det värmde ändå, för de hade varit gifta länge när han dog. ”Jag tänkte att även om du inte minns pappa, så kanske du ändå ville ha ett minne av honom. Han var en fantastisk människa, och jag ser mycket av honom i dig.” De kramade om varandra, länge.

Förutom halsbandet fick hon pengar, en fin tunika och lite underkläder. Christina var väldigt nöjd med presenterna. Hon klev upp ur sängen och började göra sig i ordning. Dagen till ära fixade hon lockar i håret, och satte upp det. Hon liknade sin mamma på fotot, även om hon hade mörkt hår. Halsbandet hade hon på sig. Det skulle sitta där för gott, hon ville inte ta av det. Christina kände äntligen ett band knytas till sin far, även om han inte fanns i livet, och även fast hon inte kände honom. Det kändes som om en sten lyftes från hennes bröst.

Äntligen var det dags. Strax innan föreställningen stod gruppen på scenen och gjorde lite peptalk, värmde upp och stretchade. Sen gick de in i en loge där de fick andas lite. Christina hörde hur salongen långsamt fylldes av människor och sorlet där ute gjorde henne ännu mer nervösare. Det lät som om det var väldigt mycket folk.

Det var några grupper före henne. Sen var det hennes grupps tur. De framförde en street-dans. Christina kände hur hennes kropp bara släpptes fri och blev mjukare. Hon gav verkligen järnet. Sen var det dags för hennes solo. Låten hon skulle dansa till var mycket kraftfull, så hon såg fram emot att kunna ta ut rörelserna extra mycket. Hon gick ut på scenen. Publiken syntes inte, som tur var. Det var mörkt. Musiken startade, och hon började dansa. Hon lade in extra mycket känsla. När musiken tystnade blev det tyst en stund. Sen började publiken applådera och jubla. När hon ställde sig upp och såg ut över publiken, såg hon att de stod upp och applådera. Hon fylldes med tårar och neg och bockade, sen sprang hon in bakom scenen. Hennes grupp stod där och rusade fram till henne för att krama om henne.

När föreställningen var slut fick hon äntligen gå ut till folksamlingen som stod utanför teatern. Hon fick extra applåder och Agneta rusade fram till henne och kramade om henne. Hon hade en bukett rosor i handen som Christina fick. ”Om du bara visste hur stolt jag kände mig! Du var så jävla duktig, jag tappade hakan när du framförde dansen. Det var så vackert! Jag är så stolt över dig så det finns inte!” Christina sprack upp i ett stort leende. Okända människor och berömde henne för dansen. Lovisa kom fram också. ”Herregud, om du bara visste hur stolt jag är över att vara din vän” Du var så grymt duktig, gumman!”, sa hon och kramade om Christina länge.

En man som såg ut att vara i 40-års åldern kom fram till henne och skakade hand. ”Hej, jag heter Peter Dwight och är koreograf åt gruppen Bounce. Jag kom hit för att rekrytera nya dansare till gruppen, och jag tycker du var oerhört duktig på att dansa. Ska du börja gymnasiet nu eller?” Christina nickade. ”Jag tänker bjuda in dig till en uttagning för Bounce i Stockholm. Jag tror du har en oerhört stort potential, och tror att du kommer komma med i gruppen.” Christina stod som förstenad, hon förstod inte. ”Va? Menar du att jag har chans att komma med i Bounce?!”, sa hon.

”Ja, det tror jag. Det jag såg idag räckte för att jag ska ge dig en plats där. Uttagningen är om en månad i Stockholm och vi bjuder dig på en hotell-vistelse och betalar resan.” Hon började skratta av glädje. Peter såg oförstående på henne. ”Jag är inte i en dröm va? Du skämtar väl med mig?” utbrast Christina. ”Nej, absolut inte, jag menar allvar!” sa Peter och log. ”Herregud”, svarade Christina, ”självklart tar jag den chansen, det har ju varit min dröm!”. Hastigt kramade hon om Peter, och släppte taget fort. ”Oj, förlåt! Det var inte meningen, jag blev bara så glad!”, sa hon. Peter skrattade och svarade; ”Det är ingen fara, Christina! Du är så varmt välkommen till Stockholm!”, och skakade hand med Christina. Sen var han tvungen att sticka.

Hon fattade inte vad som hänt. Agneta hade stått bredvid och lyssnat, nu stod hon med ett brett leende i ansiktet. ”Om du bara visste hur stolt jag känner mig nu!”, sa hon och kramade om Christina hårt. Alla som stått och lyssnade gratulerade henne och kramade om henne. Sen gick hon ut. Agneta var kvar inne och pratade med några bekanta, och Christina behövde luft.

När hon kommit ut ser hon en person stå vid väggen. Personen trädde fram i ljuset när han såg henne, och Christina fick plötsligt svårt att andas.  Christina går försiktigt fram. ”Jag såg dig dansa. Gud vad du är duktig, Christina. Det där trodde jag verkligen inte om dig.” Hon fick inte fram ett ord. ”Följ med mig en bit bort, jag måste prata med dig om en grej.” Christina sneglade mot dörren där hon såg sin mamma. Deras blickar möttes, Agneta nickade som om hon förstod och gick iväg mot bilen. Nils hade börjat gå en bit, så Christina småsprang lite och stannade av nära honom.

De satte sig ner på en parkbänk. ”Jag vet inte hur jag ska tala om det här”, började han säga. Hon såg oförstående på honom. Hennes hjärta slog volter. Nils suckade. ”Jag älskar dig, Christina. Jag vet inte hur fan det har gått till, men jag är förälskad i dig. Ditt sätt att vara, du är så mogen och har så bra tankar och åsikter. Vi tänker väldigt lika, och jag är så glad när jag pratar med dig, men jag har inte kunnat tala om det. Jag har försökt förtränga det. Ska också berätta att jag har en flickvän, och på senaste tiden har jag haft jättejobbigt, jag har inte känt den kärlek jag känt förut, jag har fått spela i flera månader. Jag fattade inte vad som hände med mig. Jag ville inte inse det. Jag kan förlora mitt jobb pga. det här. Men just nu känns det som det är värt risken. Jag är galen i dig, varje sekund utan dig känns olidlig.”

Christina trodde inte på honom. Där sitter mannen hon älskar och säger att han känner samma sak för henne, men hon ville inte tro det. Christina reste sig upp och sprang iväg. Mobilen började ringa, det var Agneta, men det struntade hon i just nu. Hon hörde steg bakom sig, och hon visste att det var Nils. ”Christina, VÄNTA!”, skrek han. Hon hade precis kommit fram till kanten av bryggan och var beredd att hoppa ut när Nils tar tag i henne och drar henne tillbaka. ”Vad i helvete gör du?!”, skrek han. Christina föll ihop i hans famn och grät. Nils höll om henne och satte sig långsamt ner.

Efter något som kändes som en timmes hulkande gråt från Christinas sida hade hon äntligen lugnat ner sig. Nils strök henne över håret. Hon började skaka, det var kallt ute. Nils kände av det och drog henne närmare intill sig. Christinas hjärta slog volter igen. Han satte fingret under hennes haka och drog upp hennes ansikte i jämnhöjd med hans. Han såg på henne med sina klarblåa ögon. Deras ansikten kom närmare varandra och till slut kysste de varandra. Christina kände hur hennes kropp skakade av kylan, och det verkade Nils också känna, så han drog henne närmare intill sig. En känsla av lycka växte fram i hennes kropp och själ.

”Jag ska säga upp mig från jobbet”, sa Nils. Christina blev förvånad. ”Va? Men varför det? Trivs du inte?”. Nils skrattade. ”Tror du att jag vantrivts när du varit i närheten? Lilla Christina. En kärleksrelation mellan lärare och elev är inte så glatt betraktad från skolans sida.”. Hon förstod, och skrattade. Men skrattet dog ut snabbt. ”Men din flickvän då?”, frågade hon oroligt. Nils såg på henne och suckade. ”Vi har gjort slut. När jag började känna av mina känslor och till och med insåg det så gjorde jag slut. Det blev dramatiskt, men jag är nöjd över att jag sa det till slut, annars hade jag inte mått bra.” Christina kände hur all tyngd lyftes från hennes axlar, och lutade sig snabbt fram och kysste honom igen, och han besvarade den. Efter en stund kände hon att det inte räckte med bara kyssar. Hela hennes kropp och själ längtade efter mer, och det verkade Nils också göra. Hon ringde till Agneta och förklarade situationen. Agneta förstod, skrattandes sa hon; ”Åk du. Jag har också varit ung en gång. Jag kan inte förneka dig det."

De gick till hans bil och åkte iväg hem till honom. Han låste upp porten till lägenhetshuset och lät Christina gå före. Hon hann bara någon meter innan Nils dök upp bakom hennes rygg och kysste henne längs halsen. Hans armar for runt hennes midja, och började röra sig uppåt. Christina kände något rusa genom kroppen, en längtan av att vilja ha honom på allvar. Hon vände sig om för att kyssa honom igen, och de hade svårt att slita sig från varandra. De kom fram till hans dörr, Nils låste upp. Så fort de kommit innanför hans dörr och tagit av sig ytterkläder och skor tog Nils tag i henne och ställde henne med ryggen mot dörren och kysste henne, och sakta kysste han hennes hals. Till slut lyfte han upp henne i hans famn och gick mot sovrummet och lyfte försiktigt ner henne i sängen.

Christinas hjärta bultade fort. Hon kände sig absolut inte redo för att ha sex just nu, och en rädsla växte fram för att han skulle bli sur om hon sade nej. Nils mumlade; ”Är du redo?”, medan han kysste henne längs halsen. Hon tog hans ansikte i hennes händer och tittade i hans ögon. Efter en stund svarade hon; ”Nej, jag känner mig inte redo just nu.” Nils log. ”Det är okej.”, sa han och kysste henne. Christina lade sig på sidan med ryggen mot hans överkropp. ”Jag älskar dig”, sa Christina tyst. Nils kysste henne på kinden och svarade; ”Jag älskar dig också, Christina.” Hon vände sig om så hon såg Nils. De tittade länge på varandra.

Det här var hennes bästa födelsedag någonsin, tänkte hon. Erbjudandet från Bounce, dansföreställningen, den jublande publiken när hon dansat klart. Men det bästa av allt; Hon fick Nils. Till ljudet av hans lugna andetag, vakande ögon och känslan av hans trygga famn somnade hon, helt utmattad och omtumlad av dagen.

"Kära dagbok. Tänk att det gått ett år sen jag skrev. Min dröm är äntligen besannad. Jag har fått erbjudande från Bounce, dansföreställningen var helt awesome, men bäst av allt; Nils är äntligen min. Nils har sagt upp sig från jobbet, och jag har flyttat in hos honom. Han jobbar nu på ett dagis i närheten av hans hem. Jag ska börja andra året på skolan. Folk kommer nog fatta vad som hänt, men det skiter jag i. Folk får tycka vad dom vill om det. Jag har aldrig varit så lycklig som nu. Jag kommer sluta skriva i dagboken, så det här är den sista sidan för det här kapitlet i mitt liv. Nu ska jag börja på nästa kapitel."

Christina stängde igen boken och satte ner den i en skokartong som hon ställde in i sin hylla i hennes och Nils hem. Han dök upp bakom henne och kramade om henne. "Vad är det där för bok?", frågade han. "Det är min dagbok", svarade hon. "Får jag läsa?", frågade Nils retsamt. "Nähä du, det får du inte!", sa Christina och skrattade, slog armarna om honom och kysste honom. Vad framtiden hade i bagaget för Christina visste hon inte. Men just nu var hon i allafall lycklig.

 

Lucille är 17 år. Hon älskar musik och dans, träffa nytt folk och lugna hemmakvällar. Hon bor i Örebro i en lägenhet i Rosta med sina föräldrar. Hon går på Virginska programmet och läser Livsmedelsprogrammet.

En kväll är hon inne på Lunarstorm, där hon får syn på en kille i ”lajv”, som skriver; ”Seriös tjej sökes, ska vara mellan 16-18 år.” Hon klickar på hans namn och skriver; Hej, hur är läget?

Hon klickar på skicka. Inom en minut hade hon fått svar. ”Hej, jo det är bara bra. Hur är det själv?” Så börjar det. Inom några minuter hade de fått varandras MSN och började snacka. Killen visade sig heta Pontus, vara 24 år gammal, och mixar musik själv och älskar bilar. Han ger henne några av hans låtar och ber henne lyssna på dem.

- De är ju helt suveräna! Vad duktig du är!

- Ja, tack. Det var snällt sagt.

- Ja, men allvarligt, de var bra. Och så fortsätter de snacka. Lucille berättade om sig själv, att hon var dansare på fritiden och att hon gick på Livsmedelsprogrammet. De snackade hela natten, och flera nätter och dagar därefter. Och för var dag som gick, lärde de känna varandra mer och mer. De fick ett så stort förtroende för varandra så dom började berätta ytterst privata saker om sig själva. Efter ett halvår, hade de lärt känna varandra helt. Lucilles känslor för honom hade växt. Men hon tyckte inte att det såg ut att vara likadant för Pontus.

 

Efter ett par månader började dom ringa varandra, och Pontus visade sig vara jätterolig och fick Lucille att skratta. Hon var totalt kär. Och det såg ut som om Pontus tyckte detsamma.

En kväll satt de och snackade.

- Lucille.. Jag måste säga en sak, sa Pontus.

- Vad? Lucille började känna sig orolig, som om hon gjort något, eller om hon var fel för honom. Skulle han avsluta det helt nu?

- Du är helt underbar. Det finns ingen tjej som jag träffat som varit som du.

- Jag tycker detsamma om dig. Jag har svårt att lita på killar, med tanke hur illa behandlad jag blivit via internet förut av en kille jag kände, så det är helt underbart.

- Jag förstår dig.

- Det känns otroligt skönt att ha fått kontakt med dig och vi har ju kommit varandra så nära.

- Tack detsamma.

 

 

Och efter tre månader till, kände Lucille sig säker. Hon skulle träffa honom. De bestämde att ses utanför hennes skola, och hon tog med sig hennes bästa vän Natalie. Till slut kom den dagen, och hon var otroligt nervös. Hon gjorde sig så fin som möjligt, det var ju första killen hon äntligen blivit kär i. När hon kom fram till skolan var hon ordentligt upprymd, och hennes kompis kände knappt igen henne. Efter en hel dag i skolan, nervös för vad som kommer ske, så kom han äntligen. Han såg helt underbar ut, precis som hon tänkt sig. När hon kom fram till honom gav han henne en stor kram.

- Hej, äntligen får jag träffa dig! Vad kul!

- Ehm, ja, harklade Lucille sig fram. I hennes mage flög nu fjärilar omkring som tokiga.

- Hur är det med dig?

- Det är bara bra, hur är det själv?

- Jo, lite trött efter resan men det duger.

- Det här är Natalie, min bästa vän. Är det okej om hon är med?

 - Jadå, sa Pontus. Ska vi åka till dig då?

- Ja, det gör vi, och så satte sig Lucille och Natalie i hans bil. Han drog på hög musik och så drog dom hem till henne. Hennes föräldrar var bortresta. Lucille gjorde i ordning kaffe åt alla, och så satt dom och pratade med tända ljus. Det var riktigt mysigt. Pontus berättade om hans liv, Lucille om hennes, och Natalie satt för det mesta och lyssnade.

 

De hade grymt trevligt. Pontus visade sig vara en rolig kille även i verkligheten. Han skämtade om allt möjligt, men var allvarlig på rätt ställe och skämtade till det i rätt stund. Lucille kände att hon för första gången var riktigt kär, och dessutom säker, så hon kände att hon behövde vara ensam med Pontus. Hon tog Natalie avsides och bad henne att åka hem, och hon förstod Lucille och for hem. Till slut var det bara dom kvar. De stod vid dörren där de hade vinkat av Natalie. Pontus yttrade sig.

- Jaha du.. Vad ska vi göra nu?

- Jag vet inte. Ska vi kolla på någon film?

- Visst, det kan vi göra.

- Gillar du Grease?

- Om jag gör! Den är suverän! Har sett den minst 100 gånger och kan se den 100 gånger igen.

- Men då ser vi på den! Och så tittade dom. De sjöng med till låtarna, och var allmänt uppåt. Till slut var filmen slut, och Pontus var tvungen att fara hem. Pontus gav henne en kram och tackade för allt och for hem. Lucille släckte och gick och la sig. Hon tänkte på allt hon gick genom och hon tänkte att hon hade haft det riktigt trevligt.

 

Nästa morgon var han inne på MSN.

- Hej gumman! Jag hade det riktigt trevligt igår, hade inte du det?

- Men det var ju helt underbart, trodde aldrig att det skulle gå så bra.

- Nej, inte jag heller. Du var otroligt fin och helt underbar igår.

- Tack, du med.

- Vad ska du göra idag?

- Jag ska inte göra så mycket. Du då?

- Nej jag hade tänkt vara med dig. Vill du gå på stan kanske?

- Visst! Det kan vi väl göra. Och det bestämde dom. Två timmar senare sågs dom på Våghustorget.

- Ska vi gå in på McDonalds och ta något att käka först, eller ska vi åka till Marieberg? Jag har bilen med mig.

- Ja, det är så mycket folk här. Och så åkte dom. De höjde musiken och sjöng högt till den, de lyssnade på Hammerfall. Till slut var de på IKEA.

- Jag ska flytta till en ny lägenhet, och behöver lite nya möbler. Vill du hjälpa mig med det?

- Javisst! Och hon hjälpte honom. Han hade bra idéer också, hon med, och de slog ihop dom och gjorde det jättebra. Till slut hade de köpt alla möbler och de skulle skickas hem till honom. Sen gick de på centrum. De gick på alla butiker Lucille ville, hon skulle hitta en ny klänning till skolavslutningen, hon skulle sluta skolan. Till slut hittade hon en, vit och helt underbar.

 

 

- Den här då? Hon visade den för Pontus.

- Den är jättesnygg! Prova den! Och det gjorde hon. Hon satte på sig den, och kollade sig i spegeln. Den var riktigt snygg på henne. Den var vit och hade pärlor på, och spets.

- Men skynda dig, jag vill se dig! Hon öppnade provhyttsdörren och tog en posé.

Pontus gapade. – Du ser helt bedårande ut i den.

- Tack, sa Lucille. Hon kollade priset. Den kostar 799 kr. Jag har inte råd!

- Okej, jag hänger tillbaka den. Byt om du. Lucille bytte om, och när hon kom ut från provhytten såg hon Pontus vid kassan, betala den klänning hon vill ha. När Pontus kom tillbaka till henne sa hon; - Det där hade du inte alls behövt göra.

- Men jag ville, du såg jättefin ut i den.

 

Efter två timmars vandrande, for de hem. Pontus släppte av henne. Det hade blivit mörkt.

- Jag måste åka hem nu. Men vi hörs på MSN!

- Ja, det gör vi, sa Lucille. Pontus gav henne en kram och så dundrade han iväg i sin Volvo.

 

 

Men han kom inte in den kvällen. Inte nästa kväll heller. Hon hade inte Pontus nummer så hon blev orolig. Efter två veckor kom han in.

- Var i helvete har du varit?

- Vadå, får man inte ha något privatliv?

- Jo, men två veckor! Vad har du gjort under den tiden? Suttit hemma?

- Nej, jag har faktiskt varit med en brud. Hon är världens underbaraste. Har haft underbar sex med henne och mysiga kvällar, allt det där. Jag är kär!

- Nu skojar du väl?

- Nej, tyvärr inte. Måste tyvärr bryta kontaten med dig. Hejdå. Och så blev han offline.

Lucille nöp sig själv i armen. Var det här sant? Aj! Ja, det var sant. Tårarna började brännas.

Lucille ringde Natalie, och hon sa till henne; Kom hit, och lade på. Hon kunde inte få fram ett ord. Tio minuter senare kom Natalie in i hennes rum., och satte sig bredvid henne och höll om henne. Då kom tårarna. De bara rann och rann och rann. Natalie ringde hennes föräldrar och sa; - Jag blir kvar över natten. Lucille behöver mig, och jag tänker inte gå, och så la hon på.

Lucille grät och grät, och ältade.

- Varför? Var det jag som var felet? Jag var säkert jobbig.

- Men lägg av nu, du var inte jobbig, du kommer aldrig bli det heller. Han är bara en stor idiot. Som alla andra killar.

- Jag saknar honom.

- Jag förstår det. Men han är ett svin.

- Nej, du förstår inte. Du vet inte hur han är! Du vet inte vem han är framför allt!

- Det gör väl inte du heller?

- Jo, jag har pratat med honom i månader. Det funkade verkligen mellan oss.

De satt kvar där tills långt över midnatt. Till slut lade sig Lucille i sängen och somnade, utmattad efter att ha gråtit i timmar.

 

Hon kände sig förkrossad, det var den första kille hon blivit riktigt förälskad i, och han verkade inte känna samma sak, och nu hade han brutit kontakten med henne. Det gjorde så ont i hjärtat. Hon orkade inte kliva upp ur sängen på flera dagar, Natalie  kom förbi varje dag och kollade hur hon mådde men Lucille orkade inte säga något. Efter ett par dagar gick hon ut med Natalie, hon orkade inte ligga kvar och mögla. Sen började skolan igen, efter ett långt lov. Allt kändes positivt, hon orkade mer och var gladare, träffade vännerna och var ute på kvällarna, pluggade. Allt hade sin gilla gång.

 

Efter ett par månader, en dag, så hade hon precis slutat skolan. Hon gick ut och var påväg hem, hon hade inte långt hem. Hon lyssnade på sin mp3. Men, plötsligt krockade hon med någon och ramlade. När hon slöt upp ögonen såg hon en vit volvo. Nej, det kan inte vara han tänkte hon, och kravlade sig upp. Framför henne stod Pontus. Lucille vände sig om och sprang iväg. Tårarna brände.

- Men stanna, Lucille. Hon fortsattte springa.

- STANNA DÅ! JAG VILL PRATA MED DIG!  Pontus sprang efter henne. Han tog tag i hennes hand, men hon släppte den. Han tog tag i axeln, men hon slank ifrån. Sen tog han tag i hennes arm och drog henne intill sig, men Lucille slog sig loss och sprang fortare, tårarna kom. Tjugo meter senare fick han tag i hennes arm och drog henne hastigt intill sig tittade på henne. Hon slog sig ut och började gå, men han vägrade ge upp. Han gick efter henne, tog tag i henne och knuffade fram henne mot en vägg. Hans läppar mötte hennes medan han höll i henne, hon grät och vände bort ansiktet och försökte slita sig loss ännu en gång och lyckades, men nu blev Pontus arg och tog tag i henne, drog henne in mot väggen igen och försökte återigen kyssa henne, men Lucille var så ledsen och förbannad så att hon satte sig ner med ansiktet i händerna. Pontus satte sig ner och tittade på henne, drog upp hennes ansikte. Men Lucille var förbannad.

 

- Vad fan tror du att du håller på med? Tårarna kom. Du är en stor jävla idiot, fattade du inte hur mycket du sårade mig? Jag grät den kvällen, jag mådde skit i flera dagar.

-  Jag var full den kvällen, och sen nästa dag läste jag vad jag skrivit och jag mådde skit efteråt. Jag var aldrig med den där tjejen, det lovar jag. Jag satt hemma den kvällen.

- Jag tror inte dig, Pontus.

Lucille hade vänt bort ansiktet och försökte ta sig upp. Men Pontus drog ner henne och drog ansiktet mot sig.

- Gå inte när jag talar till dig, skrek Pontus. Här förklarar jag min kärlek till dig, och du bara vänder bort ansiktet! Har du inte samma känslor för mig längre? Jag klarar mig inte utan dig, du är min luft, min värld. Den enda jag tänker på hela dagarna är du. Jag dissar tjejer för din skull, jag är fullkomligt galen i dig. Snälla, Lucille.

 

 

Lucille såg på honom. Hans ansikte såg oroligt ut. Hon lade sig i hans famn, och han kysste henne, om och om igen, kysste henne på pannnan, och strök henne över håret, såg henne i ögonen.

- Jag lovar, jag gör inte om misstaget. Du är hela min värld.Lucille grät och grät, och han torkade bort tårarna. De satt där i två timmar, obrydd om resten av världen. Pontus strök handen över hennes hår hela tiden. Till slut tog han tag i hennes hand och drog upp henne och ledde henne till hans bil och öppnade dörren till passagerarsätet. Hon satte sig i bilen och såg på honom då han startade bilen. Lucilles lust att röra honom och kyssa honom blev allt större och större. Lucille kysste honom på skallen och vid öronen, han verkade känna samma sak så han körde dom hem till honom, och Lucille gick ut från dörren och mötte upp Pontus i ett ivrigt kyssande. De höll om varandra och gick snabbt, och kysstes, helt galna i varandra. Pontus fumlade med nyckeln medan han kysste henne, och de gick in. De klädde av varandra och hamnade i sängen.

- Jag är redo, sa Lucille, och han visste vad hon menade, och trädde på kondomen och trängde in i henne. Det gjorde så ont, för hon hade aldrig gjort det. Men han var försiktig, han visste om att hon aldrig gjort det förr.

 

Till slut var det över. Lucille njöt verkligen. Efteråt kysste de varandra bara, och myste.

- Jag älskar dig, Lucille, oändligt, sa Pontus.

- Jag älskar dig, Pontus, oändligt, sa Lucille.

Sen somnade dom. Nästa morgon kände hon en kyss i nacken. Det var Pontus, som hade gjort i ordning frukost på sängen, och ett hjärtformat ljus låg på brickan.

- God morgon, älskling.

- God morgon, älskling. Åh, frukost på sängen, vad söt du är, sa Lucille och kysste Pontus.

Lucille åt frukosten, och såg upp och såg att Pontus såg på henne.

- Vad är det, älskling?

- Nej, sa han, du är så söt. De kysste varandra igen.

- Pontus?

- Ja?

- Vi håller ihop livet ut, va?

- Klart vi gör, gumman.

 

Och det gjorde dom. Kärleken dom hade fått till varandra stördes aldrig, visserligen utav svartsjuka, gräl, och sådant, men det får ju kärleken tåla ibland. De kunde alltid lösa det.

När de fyllde 28 så gifte de sig. Bröllopet var stort. Tre år senare fick dom barn. Pontus fick jobb som direktör på ett företag, och Lucille jobbade som en musikproducent och blev rätt framgångsrik inom sitt företag. De fick två barn, som hette Erica och Louise.

 

Natalie och Lucille höll ihop som vänner livet ut också, och Natalie accepterade Pontus. Pontus gjorde aldrig något som skulle såra Lucille, och Lucille sårade inte Pontus heller.

 

De höll ihop livet ut.

 

The end.

Julia var 14 år och bodde i Stockholm i en villa med sina föräldrar och sin bror. Hon älskade sina föräldrar mest över allt annat.

Men så kom den där dagen, som förändrade allting. Den dagen som förändrade hennes liv, som gjorde så att dagarna bestod av gråt, längtan, förtvivlan, ilska.

 - Julia! Kan du komma hit ett slag? Mamma ropade från köket. Julia satt i sitt rum och skrev. Det var hennes intresse, att skriva. Att skriva om allt möjligt. Hon skrev dagbok. Hon tyckte att det är skönt att få skriva det hon ville, utan att andra skulle säga åt henne. Hon brukade skriva noveller också, som handlade om allt mellan himmel och jord. Hon gick till köket, där hennes föräldrar satt vid bordet.

 - Din pappa och jag hade tänkt åka på semester till Luleå i några dagar. Vi tänkte att du och Linus skulle stanna ensamma hemma. Går det bra för dig? Linus var hennes storebror. Han var två år äldre än Julia. Julia älskade honom. De brukade snacka om allt möjligt tillsammans. Allt mellan himmel och jord. Linus och Julia var ett. De skyddade varandra, och aldrig svek de varandra.

- Javisst, det går bra för mig. När ska ni resa?

- Vi tänkte resa redan på lördag.

- Okej. Jag går upp och säger det åt Linus. Hon gick till Linus rum och knackade på. Hon öppnade dörren och såg Linus sitta vid datorn.

- Linus, mamma och pappa ska åka bort på lördag. De ska till Luleå på semester, du och jag blir ensamma hemma. Har du något tips på vad vi kan hitta på? Hon blev ivrig.

- Jadu, sa Linus. Vi kan ju alltid hyra film och ha en myskväll tillsammans. Köpa godis och så, kanske vi kan beställa hem kinamat?

- Det kan vi göra! Julia tyckte att det skulle bli så kul att vara med Linus. Så blev det fredag. Linus och Julia tog moppen till affären för att handla inför morgondagen. De köpte godis, alkoholfri cider, chips, och dipp. Sen for de hem igen. Deras föräldrar höll på att packa och göra sig i ordning för morgondagen. De hade hört på nyheterna att det skulle vara ganska halt på vägarna på morgon, men de beslutade sig för att åka på morgon, eftersom att det var en lång resa. Så på kvällen innan de skulle lägga sig så tog de farväl av varandra.

 

Det var morgon. Julia vaknade, och solen strömmade in genom fönstret. Hon steg upp, tog på sig morgonrocken och gick till köket. Linus hade redan vaknat, han satt och drack te. Julia gjorde varm oboy och satte i mackor i rosten, och så gick hon och satte sig.

- Vad ska vi göra idag, frågade Julia.

- Vi kanske kan åka till Farsta och shoppa lite? Mamma har lämnat lite pengar här. 1000 kronor. 500 kr var, bra va?

- Ja, det var ju bra! Jag behöver handla lite kläder. Hon läste mina tankar. De for direkt efter att de ätit frukost. Julia tyckte att det var underbart när vinden blåste i hennes långa hår. Hon hade långt guldblont hår, och bruna ögon. Hennes bror var lika blond, och hade likadana bruna ögon. Det tog tio minuter för dom att ta sig till Farsta.

De shoppade, åt på McDonalds, och hade kul tillsammans. Sen när Julia gick in i en affär med mobiler, såg hon en jättefin mobil, som hon absolut ville ha. Hon kom på att hon hade lite pengar på kontot, så hon tog ut dem. Mobilen kostade 1500 kronor. Hon sa till Linus att hon tänkte köpa den mobilen. De gick till butiken, och köpte den. Julia var hur nöjd som helst. Men sen sa Linus åt henne att vänta, och så var han borta i tio minuter. Sen kom han med en påse i handen, och i den var ännu en mobil. Han hade gått och tagit ut pengar och köpt en annan mobilmodell. Julia log åt honom, han log tillbaka. Sen när de skulle hem hade de handlat rätt mycket. De hade handlat kläder, och så den nya mobilen. De lade påsarna i stolsfacket, och for hem.

 

När de kom hem lagade de mat och såg på film. De funderade varför inte deras föräldrar ringt och lämnat något meddelande om hur det gick på resan. Mitt i filmen fick de svar på frågan. Det ringde i telefonen. Linus svarade. Men han sa inget mer. Han lyssnade, verkade det som. Julia stirrade på honom. Hon kände på sig att något hade hänt.

- Okej, tack för att ni meddelat oss. Hejdå, sa han, och la på.

Han stod kvar, blickstilla. Efter någon minut vände han sig om och sa;

- Mamma och pappa har omkommit i en bilolycka. Det var mycket halt ute ikväll. Bilen slirade och sen voltade den ner våldsamt ner i diket. Han satte sig vid bordet. De såg på varandra, och efter tio minuter gick de och lade sig, för chockade för att få fram tårarna eller för att prata om det. De struntade i filmen. Men varken Julia eller Linus kunde sova. Efter flera timmar steg Julia upp och smög tyst till Linus rum. Hon såg att Linus var vaken och lade sig bredvid honom. De sa inte ett ord till varandra. Det räckte med blicken, som avslöjade sorg och förtvivlan.

 

Nästa morgon fikade de frukost medan telefonen ringde stup i kvarten. De sa ingenting till varandra på flera dagar, de visste att båda hade tungt hjärta. De ville inte gå till skolan. De sov i samma säng i flera nätter. Fjärde dagen efter olyckan ringde Linus till skolan och berättade vad som hänt. Han svarade på varje samtal. Julia orkade inte svara i telefon. Julia satt och skrev i dagboken varje dag, och beskrev hur hon kände. Mobilen var avstängd, hon orkade inte prata med någon, förutom sin bror.

 

Sju dagar efter olyckan ringde det några poliser på dörren, och frågade om de ville bli omhändertagna av socialen eller om de ville bo själva. Linus sade kort och bestämt att de ville bo kvar i deras hus.

- Klarar ni verkligen er själva?

- Det är för fan klart att vi gör det, skrek Linus. Ut med er!

Poliserna stack iväg, utan ett ord. Det gick dagar. Det gick månader. Alla dagar hade samma ritualer. Vakna, äta, ligga i sängen, äta, se på tv, sova. Ingen ringde på flera månader. Skönt, tyckte de båda. Linus och Julia pratade mycket med varandra. De handlade mat tillsammans, och alla stirrade på dom. Det verkade som om hela kvarteret visste vad som hade hänt. Men ingen sa något till dem.

 

De stöttade varandra. Hon och Linus. De turades om med att laga mat, tvätta, städa, ja, allt som de skulle göra. En dag ringde det i telefonen. - Hej, det är Linus.

- Hej, det är eran farbror. Beklagar sorgen. Det är en stor sorg för mig. Men det är ju klart, han var ju min bror. Och er mor. Hon var fantastisk.

- Ja, vi vet det.

- Vi funderar på vart vi ska begrava dem. Kanske vi ska begrava dem i Skogskyrkogården. Tycker ni att det vore fint?

- Det blir bra. När blir det av?

Julia såg upp. Hon visste vad de pratade om.

- Ja, vi tänkte göra det så fort som möjligt. På söndag.

- Okej, vilken tid börjar det?

- Klockan 11. Vill ni inte se dem innan begravningen?

- Nej, vi vet hur de ser ut. De finns i vårt hjärta.

- Okej. Vi ses på söndag. Hejdå.

- Hejdå. Och så la de på.  De satt och åt middag precis när deras farbror ringde, så Linus gick och satte sig vid bordet igen.

- Det var vår farbror. Våra föräldrar ska begravas på söndag.

- Okej, sa Julia kort. De visste båda vad de kände just nu.

Natten därpå brast det. Julia kunde inte sova, hon tänkte på deras föräldrar. Hon steg upp, gick till vardagsrummet och satte sig i soffan under tystnad. Hon började gråta smått. Efter en stund kom Linus, och Julia trodde att han hört henne. Men när hon såg upp på Linus såg hon att hans ögon var fyllda av tårar. Linus och Julia satte sig tätt ihop, och då brast det. Tårarna kom. Det var mitt i natten, och de grät och skrek. De grät länge. De sade ingenting, den ena visste vad den andra kände.

När det lugnat ner sig, reste Linus sig upp ur soffan och gick till köket. Julia hörde hur han kokade te. Efter några minuter kom han tillbaka med två koppar rykande té. De satt och drack té, pratade om minnen från föräldrarna, skrattade och grät. De var uppe hela natten. Till slut var de så trötta, så de gick till Linus rum, som hade en stor säng, och lade sig tätt ihop i sängen. Efter bara några minuter somnade dem. När de vaknade var klockan ett. De gick upp och åt frukost.

 

- Linus, jag vill resa bort. Jag vill resa till Grekland och vara där i en vecka. Jag känner att jag behöver semester, och jag tror att du vill ha det också. Kan vi inte beställa en resa dit?

- Jag vill också det, men problemet är pengar.

- Men vi kan ju fråga vår farbror. Deras farbror var rik. Han ägde ett framgångsrikt företag. Linus och Julia bestämde sig för att fråga honom, så de ringde till honom efter frukosten. Han sa att han förstod att de behövde semester, och ville gärna betala deras resa. För en gångs skull blev Linus och Julia glada. De såg fram emot det. De bestämde att fara efter begravningen.

 

En dag ringde rektorn och frågade varför de inte varit på skolan sen de hörde av Linus att deras föräldrar dött. Linus förklarade att de behövde tid. De kom överens om att de skulle få slippa hela terminen, men inte helt. Rektorn skulle själv komma dit och lämna läxor och sånt, alla deras skolböcker och så. Det tyckte Linus och Julia var ett bra förslag, så de kom överens om att rektorn skulle komma hem till dom på kvällen. De spenderade dagen med att gå på Gamla Stan, äta lunch och bara ha det mysigt. Sen på kvällen kom rektorn hem till dem, och lämnade över skoljobben. Han beklagade sorgen, och sa att han såg fram emot att de skulle komma tillbaka nästa termin.

 

Dagarna gick, och sen blev det dags för begravningen. Linus och Julia vaknade tidigt den dagen. De ville ha tid på sig. De fikade, duschade, valde ut kläder. Linus skulle ha smoking, och Julia en svart klänning. De satte sig på Linus moped och for iväg till kyrkan. Men de for förbi blomsteraffären, för att köpa två rosor som de skulle lägga i gravöppningarna. Begravningsgudstjänsten var vacker. De spelade deras föräldrars sång, och Linus och Julia genomförde en sång tillsammans. ”Amazing Grace”. Hela samlingen fick tårar i ögonen av sången, till och med Linus och Julia själva fick det. Efter sången var det tyst i en minut. Alla tänkte på deras föräldrar.

 

Efter begravningsgudstjänsten for de till flygplatsen. De hade packat kvällen innan. Sen var de på väg. De skulle åka till Grekland och ta igen sig. De bodde på ett lyxhotell och bara njöt. Dagarna bestod av sol och bad, och shoppning. Det var underbart, tyckte de båda. De var på spa, och fick spa-behandling. När de kom hem till Sverige kände de att nu skulle de starta ett nytt liv tillsammans. De skulle lämna olyckan bakom sig. De bestämde sig för att flytta in i en ny lägenhet i stan. Deras farbror skulle betala hyran.

 

 

 

Fyra månader senare hade de hittat en lägenhet i Farsta, med 4 rum och kök. De hade en inflyttningsfest, med många kompisar som de inte sett på länge. De hade det riktigt trevligt, och de kände att de fått livet tillbaka. De fortsatte med studierna, och sen började Linus gymnasiet. De höll ihop, och de skyddade varandra. De kände att de fått livet tillbaka efter flera månaders sorg.

 

Åren gick, Linus tog studenten, Julia började gymnasiet, och sex år senare tog hon studenten och började jobba. Linus hade startat ett företag som gick ut på att hjälpa personer som hade det svårt. Julia hade bestämt sig för att bli sjuksyster och jobbade nu på sjukhuset.

Sen några år senare träffade Linus en tjej, Jenna hette hon, och de trivdes ihop. Julia och Jenna kom bra överens med varandra. De blev bästa vänner. Några år senare träffade Julia en kille, Anders, och de blev tillsammans. Fyra år senare gifte de två paren sig. De hade ett gemensamt bröllop och många kom dit för att titta på dom.Även Linus och Anders blev bästa vänner, och så förblev det. Fyra år senare hade båda paren fått barn, på samma dag, och samma ögonblick. Det var ödet. Julia hade blivit faster, och Linus morbror, samma minut, samma dag, samma år, på samma sjukhus. Linus och Julia återvände till graven en gång i veckan och skötte om den. De höll ihop i vått och torrt, och tog ofta med sig barnen till en lekpark. De bodde i samma område, och samma gata. Bröllopresan spenderade dem på varsitt håll, förstås. Linus och Jenna for till Bahamas, medan att Julia och Anders for till Jamaica.

 

Sen en dag, när Linus och Julia satt i Julias kök och fikade, läste de varandras tankar:

 

Livet var alldeles perfekt. 

 

Varför fick hon namnet Roxette? Jo, hennes mamma älskade artisten Roxettes musik. Speciellt låten ”Queen of rain”. Roxette var 25 år, och bodde i Härnösand. Hon bodde i en egen lägenhet med tre rum och kök. Det ena rummet var ett vardagsrum. Det andra var ett arbetsrum, och det tredje var ett sovrum. Hon var pianist. Roxette älskade musik, hon producerade sin egen musik. Hon spelade piano. Hon älskade det. Hon hade spelat piano sen fyra års ålder, så hon var rätt duktig. Hennes favoritartister var Deep Purple, Prince, Roxette, och E-type. Och så Vanessa Carlton, hon älskade hennes musik, hon spelade piano i vartenda låt. Roxette hade en flygel, svart, med hennes namn inristat i guld. Hon hade fått det av sina föräldrar, som var stenrika. Hennes föräldrar var världsberömda artister. Roxette själv var inte rik, hon stod i skuggan av hennes föräldrars kändisskap, för hon ville inte ha fotografer och skvallerblaskor som tog reda på vart hon var. Det orkade inte hon. Hennes föräldrar bodde i Monaco, där många rika bor. Men hennes tvillingsyster Danielle och Roxette hade stannat kvar i Sverige. De hade en nära relation till varandra. Danielle bodde i Stenhammar. Danielle och Roxette var varandras motsatser. De hade inte samma musiksmak, och inte samma intressen. Men de älskade varandra ändå. De brukade titta på filmer och äta ute tillsammans. De hade båda inga pojkvänner.

 

 

Det var en lördagmorgon. Roxette vaknade av att telefonen ringde. Hon lyfte på luren och svarade trött;

- Hej, det är Roxette.

- Hej gumman, det är Danielle! Fick du ditt studiebidrag igår?

- Ja, svarade Roxette. Hurså?

- Har du lust med att gå ut och shoppa idag? Jag blev så shoppingsugen.

- Ja, det kan vi väl göra, blev också sugen på det. Vad är klockan?

- Klockan är 10.

- Okej. Ska vi säga tolvtiden vid Åhléns?

- Okej, vi ses då. Hejdå!

- Hejdå!

Roxette steg upp och gick in i badrummet. Hon tog en dusch, och stannade i duschen i ca 20 minuter. Efteråt gick hon in i sovrummet igen och tittade ut genom fönstret för att se vad det var för väder. Sol och +20 grader. Hon sprack upp i ett leende, och tänkte att hon skulle välja hennes nya svarta kjol och ett vitt linne till. Hon bestämde sig för att ha den svarta jeanskavajen till. Sen, när hon klätt på sig stod hon i spegeln och kollade in sig själv. Hon var riktigt nöjd med klädvalet. Hon satte upp sitt långa blonda hår och satte upp det i pippilotter. Hon älskade att ha det, det beskrev henne som livlig, och det var precis vad hon var.  Sen sminkade hon sig lite lätt, och gick för att ringa upp Danielle och fråga om de skulle äta ute. Det skulle dom, de bestämde sig för att äta på Gallerian, en ny lunchrestaurang i stan. Den låg utmed Nattviken, en riktigt mysig restaurang. Efter tio minuter gick hon ut och började gå mot stan. Hon bodde i Stenhammar, så det skulle ta minst tio minuter att promenera till stan. Hon tog sin mp3 med sig, hon älskade att lyssna på musik när hon promenerade. Hon gick alltid i takt med musiken. Efter 5 minuter var hon framme i stan. Hon såg Danielle och skyndade sig fram till henne, och gav henne en stor kram. Danielle skrattade, hon hade sett Roxettes långa pippilotter.

-Men, lite lekfull får man väl ändå vara, sa Roxette åt henne och skrattade hon med. - Jo, sa Danielle och log. De gick till Gallerian och åt. Det var jättegod mat där. De åt lax och potatis med hollandaisesås. En riktig lyxlunch. Sen gick de till stan och shoppade. Efter tre timmars shoppande slog sig Roxette och Danielle ner på ett café som hette Rutiga Duken. Det var deras favoritcafé. En kompis som de kände jobbade där. De beställde kaffe och en chokladboll och en kladdkaka, de kände att de kunde unna sig något idag efter två timmars benutröttande shopping. Det hade sugit musten ur dom. De satt i en timme och pratade om allt möjligt. De pratade om att det var deras födelsedag om några veckor, den 31 juli. De skulle fylla 20 år. De satt och funderade på vad de skulle göra då, om de skulle bjuda sin familj hem till någon av lägenheterna eller om de skulle fira den tillsammans utan familjen. De bestämde sig för att fira den tillsammans med att äta ute på restaurang och bjuda med några gemensamma kompisar, sen skulle de gå på krogen. De skulle ha exakt samma kläder, och exakt samma smink, för skojs skull. Efter fikat gick de vidare och shoppat. När Roxette hade kommit hem hade hon handlat två par byxor, tre tröjor, en jacka, en svart huvtröja, och en agenda.

 

Senare på kvällen, när hon satt och tittade på ett tv-program om renovering kom hon på en ide. Hon skulle renovera lägenheten, handla nya möbler, tapetsera och allt möjligt. Hon började genast planera och tänka genom vad hon ville ha. Hon visste att hon skulle få pengar från sina föräldrar. De skulle inte sakna dom. Hon drog fram alla IKEA-kataloger, och tog fram papper som hon skulle skriva upp möblerna på, en miniräknare som hon kunde använda för att räkna ut hela summan, och tog fram telefonkatalogen och telefonen, hon skulle ringa till en firma sen. Hon satte igång och kollade i IKEA-kataloger och gjorde upp en inköpslista. Inköpslistan bestod av en soffa för 5.000, en säng för 5.000, ett köksbord för 6.000, ett skrivbord för 4.500,  4 stolar för 800 kr (en för 200), tallrikar, lampor, ja, allt möjligt. Allt sammanlagt skulle bli 20.000, räknade hon ut. Men hon skulle be om 100.000 kr, med tanke på tapeter och allt möjligt. Hon bestämde sig för att ringa sin pappa och be om pengar. Hon lyfte på luren, slog numret och väntade. Efter tre kopplingstoner svarade hennes pappa.

- Hej, det är Gunnar.

- Hej, pappa! Det är Roxette!

- Men hej gumman! Hur är det?

- Jo, det är bra. Jag har varit och shoppat idag. Sen när jag såg på ett renoveringsprogram funderade jag på att renovera min lägenhet. Tänkte fråga om jag kunde få 100.000 kronor?

- Vilken rolig idé! Du har tänkt genom allt, hoppas jag?

- Ja, pappa, det har jag. Kan du överföra pengarna till mitt konto?

- Självklart kan jag göra det. Jag kan göra det på en gång.

- Okej, tack så mycket. Då kan jag börja ringa till renoveringsfirman nu.

- Gör så, du. Föressten, när hade du tänkt komma till Monaco?

- Jadu. Kanske kan komma nästa helg?

- Javisst, det kan du. Du får flyga hit i privatflyget.

- Okej, vi syns nästa helg då! Glöm inte att överföra pengarna!

- Ja, jag gör det nu. Vi hörs senare! Kanske kan ringa imorgonkväll och höra hur det gått med shoppingen, för du tänker väl sätta igång och handla direkt?

- Där slog du huvudet på spiken, pappa. Vi höres. Hejdå.

- Hejdå, gumman. Och så la de på.

 

Nästa dag kollade Roxette om pengarna var överförda, och det var dom. Hon satte genast igång med allt, ringde renoveringsfirman och allt möjligt. Det blev 50.000 för renoveringen, hade de räknat ut. Hon ringde Danielle och berättade om vad hon tänkt göra, hon tyckte att det lät kul, och bestämde sig för att göra samma sak. Danielle tänkte ringa till deras pappa efter att de lagt på. Efter ett tag ringde hon tillbaka och sa att hon fick göra det också, så de skulle kolla på tapeter och massa saker tillsammans. De bestämde att Roxette skulle hämta Danielle klockan nio nästa dag för att sen fara till IKEA och storhandla.

Kvällen bestod av planering och förberedelse. Roxette och Danielle åt middag tillsammans på en kinarestaurang. Det var riktigt mysigt, tyckte dom.

 

Efter två månader var deras lägenheter renoverade. Roxette och Danielle var riktig nöjda med lägenheterna. Det var en helt ny look. De hade slängt alla sina möbler, och nu var det dags för att shoppa nya. Klockan ringde, och det var morgon. Den var sju.  Roxette steg upp och fikade i lugn och ro samtidigt som hon lyssnade på Rix FM. Sen gick hon och klädde på sig. Sen började hon fundera på att klippa håret lite, och färga det mörkbrunt. Hon bestämde sig för att fråga Danielle om hon kunde göra det på henne. Klockan nio kom Danielle, och de for iväg. Det tog en timme att åka till IKEA. Och de satte igång direkt med shoppingen.

 

Roxette handlade en soffa, två fåtöljer, ett bord, köksbord, en bred säng, ett sängbord, gardiner, bäddlakan, en madrass till sängen, ett krivbord, hylla, skivställ, mattor, prydnader, lampor, garderob, ja, allt som behövdes för en lägenhet. Hon köpte även en dator, en TV, en stereo, webkamera, DVD, video, och så köpte hon sig en ny mobil. Det hela blev 65.000 kr sammanlagt. Det var värt det, tyckte hon. Danielle hade också handlat, för 40.000. De fick transport direkt med alla möbler, och när Roxette kommit hem så började hon genast fixa till lägenheten, och det tog hela fem timmar att fixa så att hon fick det att se ut som hon ville. I l badrummet hade hon fått en jacuzzi, så hon lade sig i den och tog ett varmt bad. Hon njöt i fulla tag. Efteråt åt hon en middag för sig själv, och sen dunsade hon ner i sin nya soffa. Hon var riktigt nöjd med allt. Lägenheten hade fått ett helt nytt utseende. Sen kom hon på en sak; hon skulle ju åka till Monaco på söndag! Hon gick ner i källaren och hämtade sin resväska, och började genast att packa. Det var redan fredag. Sen ringde hon Danielle och frågade om hon skulle hänga med, och det skulle hon. Sen blev det lördag, som tillbringades med att packa och handla mat inför resan.

 

Nästa dag var det dags för att fara. Hon hämtades av taxin, som sen hämtade Danielle, och for till Midlanda. De flög med deras pappas privatflyg. Efter fyra timmar var de i Monaco. Det var midnatt, och en limosine stod där för att hämta dem. Efter en timme var de hos sina föräldrar. De hade kramats och sen ätit en sen middag. Sen gick tjejerna och la sig.

 

De var i Monaco i en månad. Dagarna bestod av sol och bad. De njöt i fulla lag. Sen for de hem till Sverige igen. Hon stannade hemma i en vecka och försökte ta igen sig, för hon skulle gå till skolan veckan därpå. En dag ringde det i telefon.

- Hej, det är Roxette.

- Hej, det här är Anna Persson från Musikakademin. Jag undrar om du vill ställa upp på en gala och spela piano? Roxette tänkte efter. Vad kul det skulle vara, tänkte hon. - Jo, men det skulle jag kunna. Det beror på vad jag ska spela?

- Det får du bestämma själv, sa Anna.

- Men hur många låtar ska jag spela?

- Fem stycken.

- Oj, sa Roxette.

- Snälla, du är jätteduktig, jag vet.

- Okej. Vilken dag är det? Hon tog fram sin agenda.

- Det är söndag 20 augusti klockan åtta. Roxette skrev upp det.

- Okej, något genrep?

- Ja, fredag den 18 augusti klockan 15.00. Kan du då?

- Javisst.

- Men så bra! Då syns vi. Ha det så bra, hejdå.

- Hejdå, sa Roxette och lade på.

 

Roxette satte igång direkt. Hon satte sig vid pianot och tog fram sina böcker med låtar i. Hon kollade genom och valde ut fem låtar hon skulle spela upp. Hon skulle spela upp Für Elise, Call me when you’re sober med Evanescence, Our farewell med Within Temptation, Why did you lie to me, som hon själv producerat, och till slut Queen of rain med Roxette. Efter tjugo minuter hade hon spelat genom alla låtar, och hon tyckte att det lät riktigt bra. Hon hade en riktigt bra röst, tyckte många. Hon tränade i flera veckor, och Danielle var hos henne en gång och fick höra hela låtarna, hon tyckte att det lät jättebra.

 

En kväll gick Danielle och Roxette ut och dansade. Då fick hon syn på en kille, som hon sedan hade ögonkontakt med hela kvällen. Till slut gick killen fram till henne.

 

- Hej, jag heter Ronny, sa han och log.

- Och jag heter Roxette, sa Roxette, och log tillbaka.

- Roxette? Som artisten Roxette?

- Ja, svarade Roxette.

- Vilket annorlunda namn, men det är fint, tycker jag iallafall, sa han och log.

Roxette tittade på honom. Han hade svart, rufsigt hår, och bruna ögon. Han var söt, tyckte hon.

- Vill du dansa? frågade han.

- Visst, svarade Roxette, och de gick ut på dansgolvet. Det var en jättebra låt, och de hade kul tillsammans. Efter några låtar satte de sig ner med en drink och började prata om allt möjligt mellan himmel och jord. Ronny berättade om sig själv. Han var från Amerika och hade flyttat hit för tre år sen. Han var 20 år, och studerade på samma gymnasium som henne. De hade samma intressen och åsikter, upptäckte de efter ett tag.  Efter tre timmars prat om livet bestämde de sig för att träffas på lördagen. De bytte mobilnummer plus adress med varandra. Klockan tolv var Danielle och Roxette påväg hem. Danielle hade också träffat en kille som hon blivit intresserad av, och de pratade om dom hela vägen hem.

 

Månaderna gick, och snart var det dags för genrepet inför galakvällen. Hon stack iväg till stan för att köpa sig en ny klänning. Hon letade på Lindex, H&M och Vero Moda. Sen hittade hon en svart klänning på KappAhl, som hon bestämde sig för. Det var en klänning med glittrande detaljer, och en rosa rosett på linningen. Sen köpte hon ett diadem till håret, och så köpte hon permamentmedel och toningsmedel, hon bestämde sig för att färga håret mahognybrunt. På kvällen ringde hon till Danielle, som skrek när hon berättade sin tanke.

 

- Är du helt ifrån vettet?!

- Nej, det är jag inte. Jag kände bara för att förändra mig.

- Ska du göra det, så ska jag också det. Jag vill inte vara olik din hårfärg.

- Okej, men köp färg och permament och kom till mig imorgon vid sextiden så färgar vi varandras hår, sa Roxette.

- Okej, kanske jag kan köpa lite godis och vin så kan vi sitta och prata under tiden medlet sitter i håret?

- Ja, vilken bra ide.

- Då säger vi så. Vi ses ikväll! Älskar dig.

- Detsamma, sa Roxette och la på.

 

Timmarna gick och Roxette tränade stenhårt på pianot. Plötsligt ringde det i telefonen. Vem är det som ringer nu, funderade Roxette och svarade.

- Hej, det är Ronny! Roxettes hjärta for upp i halsgropen.

- Hej!

- Hur är det?

- Det är bara bra, själv då?

- Jo, det är bra med mig. Undrade bara vilken som är din favoritrestaurang? Tänkte att vi kunde gå på din favoritrestaurang på fredag.

- Det är S:t Bernadottes på Storgatan som är min favorit.

- Okej, då beställer jag bord där. Hämtar dig klockan åtta på fredag, okej?

- Ja, okej, svarade Roxette glatt. Vi ses då! Hejdå.

- Hejdå, vi ses på fredag.

Efter tio minuter kom Danielle, med en kasse som innehöll hårfärg, permament, en flaska av favoritvinet, och godis.

 

- Hej, gumman, sa Danielle och kramade om Roxette.

- Hej! Ska vi sätta igång på en gång, kanske?

- Ja, det gör vi. De satte igång med hårfärgningen, och det tog två timmar för dom att bli färdiga. Först färgade Danielle Roxettes hår, och sen färgade Roxette Danielles hår. De tittade sig själv i speglarna. Båda hade mahognybrunt hår. De var riktigt nöjda med resultatet. Sen satte de igång med att permamenta håret. Efter ytterligare två timmar var de färdiga med varandras hår. När de kollade i speglarna var det helt nya jag som de såg på. Sen åt de godis och drack vin. Roxette berättade för Danielle att Ronny bjudit ut henne.

 

- VA?! Men vad kul!

- Jovisst, men vad ska jag ha på mig?

Danielle tog Roxette i handen och drog iväg henne till garderoben. Hon slet ut alla kläder.

- Alltså, vad fan håller du på med?! Du får städa upp efter dig!

- Letar fram kläder som du kan ha på dejten. Nu ska vi se här. Den här kanske?

Hon höll fram en kort kjol.

- Nej, nej, nej, sa Roxette.

- Den här då? Hon höll fram hennes svarta favoritkjol.

- Hm, okej då. Men vad ska jag ha till? Danielle fortsatte att rota i garderoben. Sen höll hon fram hennes svarta favoritlinne. Roxette accepterade klädvalet och tog en vit kofta till. Roxette hängde upp kläderna, så att de inte skulle bli skrynkliga.  Sen gick hon till pianot, och Danielle skyndade sig efter, hon ville lyssna på Roxette när hon spelade. Det älskade hon. Roxette spelade ”Call me when you’re sober”. Hon älskade att spela och sjunga låten.

 

Dagarna gick, och det blev fredag. Roxette hade suttit och varit nervös hela dagen. Hon skulle träffa Ronny idag, de hade inte träffats sen klubben. Hon duschade, satte på sig kläderna och när Roxette precis hade blivit klar ringde det på dörren. Roxette öppnade, och in kom Ronny.

 

 

- Hejsan! Ronny gav henne en kyss på kinden. Han var så snygg. Han hade svarta byxor och en svart och vit-randig skjorta som var lite öppen upptill, och på bröstet blänkte det ett guldhalsband som det var en bokstav på. R.

- Hej! Vad fin du är idag då, sa Roxette.

- Du är också fin, sa Ronny.

Roxette visade honom lägenheten, och sen frågade han om de kunde skippa restaurangen och så kunde de beställa kinamat och bara sitta och prata. Det tyckte Roxette lät som en bra ide, och så gjorde dom det. Ronny ringde och beställde, och Roxette dukade, och försökte göra det så fint som hon kunde. Efter tjugo minuter ringde det på dörren.

- Jag betalar, sa Ronny, och gick iväg. Efter några sekunder kom han tillbaka, och lade kartongerna på bordet. De började äta, och pratade. Roxette berättade allt om henne, och Ronny berättade allt om honom. De skrattade och hade kul. Ronny upptäckte att hon färgat håret sen sist, och sa att det passade henne. Roxette rodnade. Till slut visste Ronny allt om Roxette, och dito. De kände att de hörde ihop. Roxette frågade honom om han ville följa med på galakvällen som hennes kavaljer, och det ville han. Efter en stund frågade Ronny om hon kunde spela upp något för henne.

- Okej, sa Roxette och gick till pianot. Du får äran att välja vad jag ska spela. Ronny kollade genom alla böcker och hittade till slut en låt. ”One”, med U2 och Mary J Bligde. Hon började spela och sjunga, men plötsligt sjöng Ronny med i låten. Han sjöng det som Bono skulle sjunga. Det gjorde allting så himla mycket bättre. Ronny hade en bra röst, tyckte hon.

 

- Hur kan du ha en sådan bra sångröst?

- Tjaa, började han. Jag har sjungit när jag var yngre.

- Har du? Det har du inte sagt. Du är jätteduktig!

-Tack, sa han, och rodnade.

- Varför satsar du inte på en sångkarriär?

- Jag vet inte riktigt. Jag har velat göra det förut.

- Jag tycker att du ska göra det. Du och jag kan ju spela in en duett och skicka till olika skivbolag, och om du vill kan jag spela piano om du sjunger. Vi kan ju skriva låtar tillsammans, sa hon. Vi blir ett jättebra team! Som Roxette t.ex, med Per Gessle och Marie Fredriksson! Energin sprudlade ur henne.

- Bra idé! Men vad ska vi kalla oss då?

- Jadu, sa Roxette.

- Jag kom på ett namn! R2!

- Tja, det går väl an. Ska vi ta det där igen? Jag kanske ska ta och ringa musikskolan imorgon och höra om vi kan ta med den här på galakvällen?

- Visst, det kan vi. De övade länge. Till slut var klockan tolv.

- Du kan inte gå hem i mörkret, sa Roxette. Vill du sova här?

- Visst, om det går bra för dig?

- Det är klart att det går bra för mig. De sov i samma säng den natten.

 

Nästa morgon ringde Roxette till Musikakademin och pratade med Anna Persson. Det gick bra att de tog med sången i galan. Ronny och Roxette satte genast igång och övade. De övade i flera timmar. Det satt perfekt. Dagarna gick, och till slut var det fredag igen. Det var dags för genrepet. Roxette och Ronny tog bussen till Musikakademin. När hon kom dit var Anna Persson redan där, och hon ville höra alla låtar som hon skulle spela. Hon spelade upp alla låtar, och så sjöng hon och Ronny sin egen låt. Anna Persson var imponerad av dem, och accepterade alla låtar. Sen for de tu hem.

 

 

På kvällen gick de ut på restaurang och åt en romantisk middag tillsammans. Ronny hade beställt bord på stadens finaste restaurang. Roxette var klädd i en fin svart klänning som framhävde hennes långa mahogny-färgade hår. Ronny hade köpt den åt henne. Ronny själv var klädd i frack. De firade att det var dags på söndag, och att de hade varit tillsammans i sex månader. De åt slottstek med potatis till middag. Det var jättegott, tyckte de båda. Roxette kände sig så förälskad, och hon kände att hon hade fått känslorna besvarade. Det hade hon. Efter att de hade ätit, och satt och pratade, ställde sig Ronny upp. Han gick fram till henne och gick ner på knä. Roxette höll händerna för munnen och började gråta, av glädje. Han höll fram en ask och öppnade den. I asken låg en ring, med en diamant.

 

 

 

- Roxette Goldberg, du är en underbar, helt fantastisk kvinna. De senaste månaderna har varit bortom mina vildaste drömmar. Du är så vacker, vet du om det? Ditt leende, dina ögon, ditt hår. Din insida är vackrast av allt. När jag hör ditt skratt fylls mitt hjärta av värme. När jag hör din röst går det en rysning genom mig. Det är dig jag drömmer om nätterna. Nätterna utan dig är en plåga. Du är allt för mig. Vill du gifta dig med mig?

 

Hela restaurangen var tyst. De hade tydligen hört Ronnys frieri. Alla tittade på dom. Till och med servitörerna hade stannat upp. Roxette började gråta, av glädje och av chock.

- Ja, Ronny Branzén, jag vill gifta mig med dig, svarade hon bakom alla glädjetårar, och kysste Ronny. De omfamnade varandra, och hela restaurangen applåderade. De satte sig ner igen, och restaurangens ägare kom och öppnade en flaska champagne, som de serverade det nya paret. Ronny ställde sig upp igen och sa;

 

 -Jag bjuder alla i hela restaurangen på restaurangens finaste champagne, för att fira denna underbara kväll! Alla applåderade och började prata högt, medan alla servitörer gick runt och serverade champagne åt alla. Kvällen blev fantastisk. Ronny och Roxette bestämde sig för att flytta ihop och flytta in i en stor lägenhet med utsikt över Nattviken. De ville bo kvar i Härnösand, så de bestämde sig för att bo kvar där.

 

När de kom hem ringde hon runt till alla och berättade nyheten, och så gjorde även Ronny. Danielle skrek av glädje när hon fick höra nyheten, mamma grät, och pappa skrattade av lycka. Alla var så glada över det här. Hennes pappa pratade med Ronny, och de pratade i en timme. Sen fick hon prata igen med sin pappa, och han ansåg Ronny vara en perfekt make för hans dotter. Danielle träffade honom efter någon timme, då hon hälsade på dom. Danielle såg nöjd ut med sin tvillingsysters blivande make.

 

Nästa kväll var det dags för att spela upp. På dagen övade hon, och duschade och gjorde det hon skulle. Hon övade flera gånger om. Sen var det dags. Ronny kom sen, och han var så fin. Han hade klätt sig i samma som gårdagen. Han tyckte att Roxette såg fantastisk ut. Efter en stund kom Danielle, hon var klädd i en röd sidenklänning till kvällens ära. En limosine hämtade dem en timme innan galan. När de kom fram var pressen där. De gick fram där på röda mattan och bara log och vinkade. Roxette var van vid det här, hon hade uppträtt många gånger, och så hade hon ju kända föräldrar också. Många frågade vem mannen var. - Min fästman, svarade Roxette och log. Ronny såg inte så förtjust i att pressen frågade det, men sa inget, utan bara log. Sen kom de in där galan skulle hållas. De satte sig runt ett bord, där flera av hennes kompisar från skolan satt. Roxette blev förvånad och var så glad över att träffa dom. De pratade och hade kul. Ronny blev presenterad, och så fick Roxette höra att hon var den första att gifta sig. Sen började galan. Det var många artister som sjöng och uppträdde.

 

Efter någon timme sa presentatören;

- Nu är det dags för Roxette Goldberg att spela några låtar. Varsågod, Roxette. En applåd hördes i hela salen och Roxette ställde sig upp och började gå mot scenen. Hon spelade upp och sjöng alla låtar. Hon fick stående ovationer. Hon kände en härlig känsla inom sig när hon spelade låtarna. Sen sa Roxette i mikrofonen;

- Nu är det dags för att spela en låt, där även en person till är med. Det är min blivande fästman Ronny, som är med i denna låt. Välkommen upp på scenen, älskling. Ronny reste sig upp och började gå mot scenen. Roxette började spela. Sen började Ronny sjunga, och efter en liten bit började Roxette sjunga. Det var underbart. När de sjungit genom hela låten hörde de applåderna. De kramade om varandra, och sen bugade de sig och gick nerför scenen. När galan var klar, kom presentatören ut på scenen igen.

- Får jag be om tystnad? Jag skulle vilja dela ut ett pris, som jag nyss fått av den som arrangerat hela galan. Det ska gå till en kvinna, som varit med ikväll. Hon är en fantastisk sångerska, och en fantastisk pianist! Roxette Goldberg! Roxette tappade andan. Hon kunde inte tro att det var sant! Hon reste sig upp och började gå mot scenen, och överallt hördes applåder, och det blev stående ovationer. Var hon verkligen så duktig? Hon tog emot priset, och skakade hand med presentatören.

- Jag skulle vilja säga något, sa Roxette.

- Självklart,  varsågod, sa presentatören och gick iväg.

- Tack för detta pris, Sverige! Jag känner mig så uppskattad. Jag skulle vilja tacka några personer som gör livet extra värt att leva. Min älskade make Ronny, som jag vill tillbringa hela livet med. Min älskade tvillingsyster, som är här ikväll. Du och jag för alltid. Mina föräldrar, som sitter framför teven i Monaco och ser det här. Jag skulle vilja tacka alla här ikväll. Tack! Och så gick hon iväg igen, och applåderna ekade.

 

Några månader efter galan var det dags för bröllopet. De hade bestämt allt. Roxette skulle ha en vit klänning, med broderade pärlor och ett långt följe. Ronny skulle ha sedvanlig kostym. Danielle skulle vara brudtärna, och hon skulle ha en vinröd klänning. Kvällen före kom hennes föräldrar, och de fick träffa Ronny över en middag. De pratade och skrattade. Hennes pappa såg väldigt förtjust i Ronny, och hennes mamma också. Föräldrarna sa att de var så stolta över att Roxette fick priset.

 

Dagen efter var det dags för bröllopet. Roxette kände sig så vacker. De angav sina vigselöften. Sen, när de sagt ja till varandra hade de en bröllopmiddag, och därefter en bröllopfest. På bröllopsmiddagen sade hennes pappa några ord. Han var glad för deras skull, och önskade dem all lycka i livet. Hennes mamma sa samma sak. Danielle sa att hon var så lycklig över att Roxette hittat en man som verkligen älskar henne, och att hon önskade dem all lycka i livet. Men sen fick Roxette sig en överasskning. På scenen stod artisten Roxette! Hon sjöng en av hennes favoritlåtar, som var ”It must have been love”. Sen gick Roxette också upp och kramade artisten Roxette, och tackade för att hon kommit.

 

Sen for paret Goldberg hem. De var lyckliga över att detta var ödet, och de hade lovat att leva tillsammans tills livsorken tog slut. Inte långt därefter flyttade de till Monaco och bodde i ett fint hus. De fick två barn, en pojke och en flicka. Pojken fick heta Peter efter Ronnys far, och flickan fick heta Maria, efter Roxettes mamma.

 

The End.

 

Vad hände sen?

De gjorde som de lovat varandra. De levde tillsammans ända tills livsorken tog slut. De bodde i Monaco i hela sitt liv. Duon R2 fortsatte, och de blev berömda över hela världen. De blev mycket rika på det. Efter 20 år hade de sålt flera miljoner plattor, och de fortsatte med musiken t.o.m efter pensionen. De hade varit gifta i 40 år, då Ronny plötsligt dog av cancer. Roxette hade legat vid hans sida sedan de fick reda på att han hade det. Han begravdes i Råneå kyrkogård i Sverige. Roxette blev änka. Åren gick, och efter fem år blev Roxette mycket sjuk. Hon fick bröstcancer. Hon kämpade för sitt liv i flera år, tills hon inte orkade leva längre, och hon dog. Hon fördes till sista vilan i Råneå, där hon blev begraven vid sin älskade make. Men hennes namn glömdes aldrig bort, utan det satt kvar i flera år. Hon var och skulle alltid förbli en legend.  

 

 

 

Cecilia var 15 år, och en helt normal människa. Hon gick i klass nio på Stjärnfeldskolan. Hon hade kompisar och var inte mobbad. Hennes bästa vän hette Vendela. Vendela gick i samma klass som Cecilia, och de hade känt varandra sen de föddes, de föddes på samma sjukhus, på samma dag och samma tid. Så, de hörde ihop. Cecilia bodde i ett stort hus i Göteborg, hon bodde där med sin familj som var på 5 personer. Hennes föräldrar, hon, och hennes lillebror och lillasyster. Hennes föräldrar hette Andreas och Natalia. Hennes lillebror hette Stefan, och var två år yngre än Cecilia. Hennes lillasyster hette Svea och var bara tre år gammal. Hennes far var chef för ett stort företag och hennes mamma jobbade som psykolog.

 

Det var måndag, och det var vinter. Det snöade ute. Cecilia vaknade och gick ner för att äta frukost. Hon skulle till skolan om en timme, så hon hade gott om tid på sig att fika. Hon fikade i lugn och ro, läste tidningen. Hon var den enda i huset som var vaken. Sen när hon fikat klart gick hon och borstade tänderna, klädde på sig, och sen tog hon cykeln till skolan. Hon tänkte på sin favoritlärare som hon skulle träffa idag. Han hette Daniel och han kallades för Danni. Cecilia brukade snacka med honom om allt möjligt.

Efter tjugo minuter var hon framme i skolan. Hon gick in i byggnaden och gick till sitt klassrum, där hon såg Daniel. – Hej, Cissi! Hur är det med dig idag? Det var Daniel som pratade med henne.

–Det är bra med mig, lite trött bara. Själv då?

–Det är bra med mig. Ja, jag skulle vilja snacka med dig lite. Ska vi gå in någonstans?

–Okej, det gör vi.

 

De gick in i ett klassrum som var ledigt, och satte sig ner i en soffa.

–Jo, Cissi, började Daniel. Jag skulle vilja prata med dig om ett rykte som farit runt i skolan om en kille som har pratat om att våldta dig och förstöra ditt liv. Jag säger detta för att jag bryr mig om dig, och jag ska försöka skydda dig.  Jag har kontaktat dina föräldrar, de vet om detta. Cecilia blev alldeles chockad och begravde ansiktet i händerna. Men hon visste att hon var säker, för hon visste att Daniel skulle skydda henne.

– Men det är en tråkig grej också, jag måste vara med dig hela tiden. Jag har fått ändra mitt schema för att vara vid dig hela tiden. Dina föräldrar har förtroende för mig och de vill att jag ska vara med dig. Efter att Daniel sagt det kände hon sig trygg, men rädd. Hennes kompisar visste om det, och de skulle vara med henne hela tiden. Rektorn och kuratorn visste om det också, och de skulle hålla koll, men det trodde Cecilia inte på. Hon gick tillsammans med Daniel tillbaka in i klassrummet, där alla pratade i mun på varandra. Hon gick till sin plats och Daniel gick fram till sitt skrivbord. Sen gick den lektionen efter den andra. Cecilia hade inget annat i tankarna än det som hänt och kanske skulle hända. På rasterna stod Daniel ute och höll koll. Han fick även följa och vakta när Cecilia skulle på toaletten, så orolig var Daniel.

 

 

Cecilia fick sitta med sina kompisar på luncherna, men Daniel skulle alltid sitta på avstånd. Hennes föräldrar fick hämta henne efter skolan, och Daniel fick följa henne till bilen. Cecilia tyckte att det var jättejobbigt, och hon kände att det var hur jobbigt som helst att Daniel fick följa överallt. Hon trodde att Daniel tyckte det också. Dagarna gick, och inget hade hänt. Men en dag, då både Daniel och Cecilia hade börjat tro att det aldrig skulle hända, hände det. Daniel hade bråttom till ett möte efter skolan, och hon fick klara sig själv. Hon stod vid en tegelvägg då en kille hoppade på henne.

 

 

Han visade att han hade en kniv och viskade; Jag sticker denna kniv i dig om du inte lyssnar på vad jag säger. Han hade en mörk kapuschong över huvudet som skuggade ansiktet, så hon såg inte vem det var.

Cecilia skakade, hon var livrädd.  Killen släpade henne till en bil och tvingade henne att sätta sig i bilen. Sen satte han sig i förarsätet och körde iväg med henne. Han hade fortfarande kapuschongen på sig. Han körde henne till en skog och drog henne långt in i skogen där han sen tvingade sig på henne och lämnade henne i skogen. Han hade slitit av henne kläderna och hon låg med rivsår överallt. Efter några minuter svimmade hon.

 

När hon sen vaknade upp var det morgon. Solen sken in i träden omkring henne. Hon kravlade sig upp, men var vinglig. Såren värkte. Det största såret hade hon i knät, det var ganska djupt. Det ena benet var brutet, men hon stödde sig på det andra benet. Hon sökte två långa kraftiga pinnar att ha som kryckor. Sen började hon gå. Det tog flera timmar, ibland satte hon sig ner och grät av smärta. Efter sex timmars vandrande hade hon kommit fram till ett militärfält. Det stod några stycken borta vid skjutplanen. Hon försökte skrika men hon hade inte krafter till det. Hon stapplade fram och började närma sig, då hon plötsligt föll ihop. Männen såg henne och sprang fram till henne. Cecilia låg på mage, så de vände henne på rygg, och frågade om hon hade ont någonstans. Cecilia hade tappat talförmågan, men hon fick fram att hon hade blivit våldtagen och pekade där hon hade ont. En man skrek till en annan; –  RING POLISEN OCH AMBULANSEN! Inte långt efter svimmade hon.

 

Cecilia slog upp ögonen. Kort därefter kom smärtan, och då mindes hon vad som hänt. Hon såg en man i militärkläder, hennes föräldrar, Daniel och två poliser sitta vid sidan om henne. Mannen var i full gång med att berätta vad han sett. Alla hade upptäckt att hon vaknat, och då frågade en av poliserna; – Hej, jag heter Hasse och jag vill gärna att du berättar för mig vad som hände i förrgårkväll. Vi kommer sen att leta och förhöra personer som vi misstänker ha gjort denna våldtäkt.

 

 

Cecilia berättade allt inklusive smådetaljer. Poliserna och hennes familj lyssnade till hennes berättelse. De var chockade och förbannad för att detta hemska har hänt henne. Cecilias far var rasande på de som gjort detta, han tyckte inte att hans dotter förtjänade detta. Daniel satt med ansiktet gömt i händerna och ångrade att han inte följde Cecilia till bilen. Han grät. Cecilia sa till honom att det inte var hans fel.

 

 De fick besked senare att Cecilia måste stanna en vecka på sjukhus för att ta igen sig, hon skulle få en gynekologisk undersökning och röngta benet, och framför allt vila. Cecilias föräldrar hade åkt hem och packat grejer till Cecilia, packat ner hennes dagbok och mp3spelare. Hon tackade militären så mycket för att han räddat Cecilia, och han sa att han kommer att kontakta Cecilia imorgon. Cecilia tackade så mycket, och till slut blev hon ensam med Daniel. De pratade.

– Cissi, jag är så jävla ledsen för det här.

– Men alltså, det är inget att älta.

– Men vad fan, Cissi, det här är ju hemskt!

– Jo, Danne, det är jättehemskt, och ett sår i mig har öppnats på grund av detta.

– Jag tänker sova här inatt för att se till dig.

– Nej, gör inte det. Åk hem till din fru och dina barn. Jag vill inte orsaka så mycket besvär, snälla.

–Nej, jag vill vara här. Nu lät Daniel lite upprörd. Cecilia kände att han verkligen brydde sig om henne, och fick skuldkänslor för att hon sagt nej, och tänkte att det ändå kan vara skönt att ha honom nära.

– Okej, då. Men vet din fru hur nära relation vi har till varandra? Ja, svarade Daniel, hon vet det, och hon respekterar det.

Okej, åk hem och hämta grejerna då. Men lova att säga som det är till henne, jag vill inte få henne att tro att du och jag har en intim relation, för det har vi inte. Daniel sa att han skulle göra det, och strax därefter var han försvunnen. Cecilia tog fram sin dagbok och började skriva. Hon skrev ut vad hon kände och hon grät. Hon skrev allt, precis allt, om vad som hänt. Hon kände sig glad för att hon hade en sån lärare och vän som Daniel. Hon skrev hur mycket Daniel betydde för henne, och allt möjligt. Efter två timmar kom Daniel tillbaka, sjukhuspersonalen hade ställt fram en säng och bäddat för honom. Daniel hade köpt godis och dricka till honom och Cecilia. Han berättade att hans fru hälsade så mycket till Cecilia och att hon tyckte att det var hemskt. Hon förstod att Daniel ville vara med henne. Cecilia hade träffat henne, och hon var trevlig. Daniel och Cecilia satt och pratade hela kvällen, ända in efter midnatt. Hon somnade vid ett-tiden. Nästa morgon fick hon veta att Daniel fixat så att han skulle stanna ända till Cecilia skulle skrivas ut. De tillbringade dagen med att spela spel och se på film. Daniel bjöd på en glass. Sjukhuspersonalen kom in då och då och kollade hennes värden och annat. Daniel fick veta historien igen. Han tyckte att han skulle informera skolan om vart han är och vad som hänt. Cecilia tyckte detsamma, så han ringde till rektorn, och begärde ledigt i en vecka. Det fick han ha, och rektorn skulle informera lärare, och Vendela. På kvällen ringde Vendela, och hon fick berätta hela historien igen. Vendela var förbannad för att detta hänt henne, men glad för att Daniel fanns där. Hon skulle komma nästa dag och hälsa på henne. Daniel föreslog att han skulle bjuda Cecilia och Vendela på kinamat, så de bestämde att Vendela skulle komma efter skolan nästa dag. Daniel skulle hämta henne efter skolan, men ville att Vendela skulle informera hennes föräldrar om situationen. Timmarna gick. Daniel och Cecilia satt och pratade som vanligt, spelade spel, såg filmer. Cecilia tog en dusch och gick och la sig. Daniel sa att han skulle vänta med att gå och sova tills Cecilia hade somnat, men när Cecilia kom hade han redan somnat. Cecilia kysste honom på pannan, lade sig i sängen och började skriva ett brev till honom som han skulle få läsa nästa dag. Hon skrev ut allt vad hon kände för honom, att hon tyckte att Daniel var en fantastisk kille. På morgon fann hon Daniel sittande och leende. Han läste brevet som hon skrivit. Hon låg tyst och kollade på honom. Daniel satte sig sen vid sängen och sa; – Godmorgon, sömntuta. Klockan är halv elva. Jag läste ditt brev, och jag blev verkligen rörd. Det var ett mycket fint brev, sa han, och kramade om Cecilia.

Efter nån timme kom polisen igen, och han sa att de hade hittat några misstänkta. De ville att Cecilia skulle identifiera personerna redan nästa dag. Cecilia lyssnade, och sa okej. Hon bad om att Daniel skulle få få följa med, och det var helt okej. De tillbringade dagen med att återigen se på filmer och ta det lugnt. Nästa dag vaknade de och klädde på sig. De skulle infinna sig på polisstationen klockan tolv. De bestämde sig för att ta en lunch på stan efteråt. De for till polisstationen, och Cecilia tyckte att det var jätteskönt att få komma ut i friska luften. Efter ett tag var de framme vid polisstationen. Hennes föräldrar var vid polisstationen och de kramade om Cecilia hårt. De tackade Daniel för allt, och sen gick de in. De mötte en polis som visade in dem i ett rum. I ett annat rum var det 6 män som stod på rad. Cecilia stod och funderade, gick fram och tillbaka, tittade noga på dem. Polisen sa åt dom att sätta på huvorna. Till slut kände hon igen honom. Det var nummer fyra. Hon sa det till polisen, och de grep honom. Det skulle bli en rättegång dagen efter. Cecilia hade fått tillåtelse från sjukhuset att fara hem idag. Daniel och Cecilia gick på stan efteråt för att ta en lunch. De bestämde att Cecilia skulle vara hemma klockan sex. De skulle gå på stan och äta lunch, och Cecilia skulle få shoppa lite. Daniel betalade, hon fick vad hon ville.

 

Cecilia tyckte att det var jätteskönt att vara hemma igen. Hon tillbringade resten av dagen med att städa rummet. Dagen efter var det dags för rättegången. Cecilia fick berätta sin egen version, och våldtäktsmannen fick berätta sin historia, och de stämde ihop. Han fick 4 års fängelse för grov våldtäkt, och vållande till skada på en minderårig.

 

På kvällen firade dom, Daniel var bjuden hem till dom, och hennes vänner också. De firade med en middag. Till slut for Daniel hem. Cecilia kramade om Daniel hårt och sa att han betydde oerhört mycket för henne. Hennes föräldrar tackade Daniel så mycket för hans stöd. Hon hade fått ledigt från Daniel i ytterligare en vecka för att repa sig, för att sen återvända till skolan pigg och glad. Han skulle informera rektorn om det. Han sa även att han finns om Cecilia ville snacka med honom. Cecilia föll ihop på sängen, utmattad. Nu hade hon en vecka på sig att repa sig, och hon skulle verkligen njuta och försöka att komma över det som hänt.

 

 

Kapitel 1

 

Det var morgon. Marika Larsson vaknade. Idag var det den 22:a oktober och det var hennes födelsedag plus hennes namnsdag. Hon låg kvar i sängen, lyssnade. Hon visste att hennes föräldrar plus två syskon höll på att fixa morgonfikat för att sen ta upp brickan till henne. Hon hörde dem i köket. Hon blundade, för snart kom de upp och hon ville visa att hon sov, av artighet. Sen hörde hon; - Ja, må hon leva, ja, må hon leva, ja, må hon leva uti hundrade år. Ja visst ska hon leva, ja, visst ska hon leva, ja, visst ska hon leva uti hundrade år! Och när hon har levat, och när hon har levat, och när hon har levat uti hundrade år, ja, då ska vi skjuta, ja då ska vi skjuta på en skottkärra fram. De var i hennes rum nu. Marika slog upp ögonen och såg en bricka med hennes favoritfika på bordet. Varm choklad, och två rostade mackor, en med hallonmarmelad och en med jordnötssmör.

- Grattis på födelsedagen och namnsdagen, älskling, sa hennes mamma. Hon la ut Marikas presenter på sängen. Marika räknade till 7 presenter. Hon började genast öppna. Hon fick en ny mobil, en mp3 spelare, en stereo, två cd-skivor, en agenda, en bok, och till sist; ett halsband där det var en berlock, och i fanns hennes föräldrar på foton. Hon blev jätteglad för det sista, hon älskade hennes föräldrar väldigt mycket.

– Tack, mamma och pappa, sa hon och kramade dom båda. Hon kramade hennes syskon också. Sen började hon fika. Idag hade hon fått börja klockan 11 i skolan, eftersom att det var hennes födelsedag, så hon fikade i lugn och ro och kollade på hennes presenter. Hon fyllde 15 år idag. Marika var en enkel tjej, hon var gravt hörselskadad sen födseln. Hon gick på en dövskola i Luleå, och hon bodde i Luleå. Hon bodde 45 minuter från skolan, och klockan var bara 9.00, så hon fikade i lugn och ro. Hon skulle ta bussen 10.30. Hon steg upp ur sängen och öppnade sin garderob för att välja kläder för dagen. Hon valde en rosa kjol och en vit blus. Under kjolen hade hon vita tights. Hon satte på sig hennes nya berlock, och sen startade hon hennes dator och satte in mp3:n i datorn, och satte in låtar. Sen var klockan nio, så hon borstade tänderna och sådär, sen skulle hon ta cykeln, men istället står en moped där! Marika bara skrek, hon var så glad! Hennes föräldrar hade skrivit en skylt där det stod ”Grattis älskling!” och nyckeln satt i. Marikas föräldrar kom ut, och Marika slängde sig i deras famnar.

- Tack så mycket, skrek hon av lycka, och storlog. Får jag åka till skolan med den?

- Nej, det får du inte, du har inte körkort, men däremot kan jag köra dig, svarade hennes syster. Hennes syster var 18 år, och har tagit bilkörkort, men hade tagit mopedkörkort förut. Marika fick en hjälm, märkt med hennes namn, den var svart och bokstäverna var i guld. Marika kände sig som världens lyckligaste tjej just nu. Moppen var svart och hennes initialer var skrivet i guld. De körde iväg. Vinden blåste i Marikas långa, svarta hår. Efter 10 minuter var de framme vid skolan. Marika steg av och frågade om Maria kunde hämta henne efter skolan. Jo, det kunde hon. Hon gick lugnt in till skolan och tänkte; Det här blir nog en bra dag. Hon kom in till klassrummet där det på tavlan stod; Grattis på 15 årsdagen, Marika!, med stora bokstäver och ett rött hjärta, plus blomsterslinga runt om hennes namn.

– God morgon, sa hennes lärare Acke. Grattis på födelsedagen, fortsatte han, och gav Marika en kram. Acke var en schysst kille. Han var ganska ung, nämligen 25 år. Marika brukade anförtro sig åt Acke. Hon satte sig på sin bänk, där det fanns gratulationskort, 5 st gratulations kort, och 4 presenter. En av dessa var ifrån Acke. Hon stoppade ner dom i sin väska, för att öppna dom senare. Första lektionen var matte. Hon tog upp sin mattebok och började räkna. Hon var längst fram i matteboken av alla andra i klassen. Hennes klass bestod av 8 elever och 2 lärare. En av eleverna var hennes bästa vän, som hette också Marika. De var som tvillingar, de tyckte likadant om allt, de tyckte om samma musik, samma filmer, samma skådespelare, allt möjligt. Och de var födda samma datum och samma år. Så, de var som tvillingar. De hörde ihop. Efter en timme ringde det ut, och Acke vinkade fram henne till sig.

- Jaha, Marika, hur känns det idag? 

-  Bara bra, sa hon och log.

-  Vad har du fått i present då?

-  Jag fick en ny mobil, en mp3 spelare, en stereo, två cd-skivor, en agenda, en bok, och till sist; ett halsband där det fanns en berlock, och i fanns mina föräldrar på foton. Och så fick jag en moped

-  Men, vad kul, sa Acke. Får jag se på berlocken?

Hon tog fram den under tröjan, öppnade den och visade den för Acke. Acke betraktade halsbandet och fotona.

-  Vad fint av dina föräldrar att ge dig en sådan. Jag vet ju hur mycket dina föräldrar betyder för dig.

- Ja, sa Marika. Jag har också fått en moped!

- Vad kul! Så, nu kommer du väl att köra varje dag till skolan, inte sant?

-Ja, självklart, vad trodde du? sa Marika och skrattade.

-  Gå nu ut och snacka med dina kompisar. Vi ses senare.

Marika gick ut. Hon letade efter sina kompisar. Efter bara någon minut hittade hon dom stående vid tegelväggen.

-  Hejsan, sa hon och strålade.

- Hejsan, sa Marika. Marika, hennes kompis, kallades för Marika K, och Marika för Marika L. De andra hette Roxanna, Delice, Lique, och Marianne. Roxanna kallades för Rox.

- Grattis, gumman, sa Roxanna, och gav Marika en kram. Alla andra gav henne också en kram. Sen berättade Marika för dom om vad hon fått.

- En moped! Gud vad häftigt, utbrast Marika K.

 

Dagen fortsatte som den brukade, och många gratulerade henne. Marika, Marika K, Roxanna, Delice, Lique, och Marianne hade efter skolans slut planerat att gå ut och äta tillsammans på en restaurang och fira Marikas födelsedag. De skulle gå ut på en kinarestaurang i stan, de skulle mötas klockan sex utanför restaurangen. Marikas syster hämtade henne efter skolan.

- Har du haft det bra i skolan?

- Ja, svarade Marika.

- Många som gratulerat dig?

- Jajjemän, jag fick upp det till 20 stycken.

- Men kära syster, är det så många som älskar dig?

- Tja, det verkar så.

De satte sig på moppen och for hem. Marikas mamma var i köket när hon kom hem.

- Vad ska du hitta på ikväll då, älskling?

- Jag ska gå ut och äta med mina kompisar.

- Så skoj! När och var ska ni ses?

- Vi ska gå och äta på en kinarestaurang, och vi ska mötas klockan sex i entrén.

- Jaha, du, och vem ska betala för maten? Gissar att det är Rox?

Roxanna hade en mycket rik pappa, så hon skulle betala för hela middagen. Hennes pappa var en framgångsrik direktör på ett stort företag. Marika svarade;

- Ja, det är Rox som ska betala för allt.

Marika gick upp på sitt rum och började fundera på vad hon skulle ha på sig när hon och tjejerna skulle gå ut och äta. Hon gick genom sin garderob och provade lite hit och dit. Till sist hade hon bestämt sig för en svart sidenkimono, med detaljer i guld. Hon gick först och duschade. Hon duschade länge, det var två timmar tills de skulle ses.

Sen sminkade hon sig och gjorde sig klar för att fara. Hennes mamma skjutsade henne in till stan där hon skulle möta dom. Det var redan mörkt ute, och gatlyktorna var tända. Hon såg kompisarna och skyndade sig dit. Sen gick de in.

 

Kapitel 2

 

 

De satte sig runt ett bord i ett hörn. Ljus var tända och det såg jättemysigt ut. Servitören, en söt kille, kom och delade ut menyerna. Tjejerna började genast diskutera vad de skulle ha. Marika bestämde sig för fyra små rätter, med cola light som dryck, och friterade bananer med glass till efterätt. När alla hade bestämt sig för vad de skulle ha, och återlämnat menyerna, började tjejerna viska. Marika förstod inte först vad de diskuterade, men hon förstod sen när tjejerna ställde sig upp. De började sjunga. Marika satt där och bara log och rodnade.

 

Efter fem minuter kom maten. Marika satt och njöt av maten, och likaså gjorde de andra. Efter 10 minuters prat och skratt, kom deras efterrätter. Alla började skratta, för att de såg att alla hade beställt friterade bananer till efterrätt. De började äta och pratade om hur fantastiskt god maten varit. Sen när de ätit, och när Roxanna hade betalat för maten, gick de vidare. De skulle nu gå på bio och se en film. En dramafilm. Roxanna hade fixat så att alla fick gå gratis på bion, och så hade hon fixat så att de fick salongen för sig själva. Marika kände sig lyckligt lottad som hade en sån fin vän som Roxanna. Marika och Roxanna hade känt varandra sen 2 års ålder.

De fick välja själv vad de ville ha, godis, läsk, ja, allt var gratis, och det var Roxannas pappas förtjänst. Varför Roxannas pappa gett tillåtelse till att ha salongen för sig själva, var för att han kände Marika väldigt bra, och deras föräldrar var bästa vänner. Filmen var jättebra, och efteråt satt de kvar i salongen, för paketöppning. Av Marika.K fick hon ett presentkort på Lindex för 200 kr, av Roxanna fick hon en guldring med diamanter på, mycket värdefull, av Delice fick hon en bok som hon önskat sig, av Lique fick hon en nallebjörn, en dyr en, och av Marianne fick hon ett par örhängen. Hon var så glad för allt hon fått. Hon kramade om alla riktigt hårt. Marika hade något till alla, också. De skulle få en guldplatta var, där alla tjejers namn var inristade, för att de skulle minnas detta härliga gäng när de blev vuxna. Guldplattorna hade kostat henne 1200 kr, men det var värt det. Tjejerna blev så glada. De samlades i en gruppkram. Sen hade Roxanna beställt en limosine, så att alla skulle bli hemskjutsade. De satte sig i limon och alla kom till sina respektive hem. Marika var sist, och hon tackade Roxanna så mycket för denna kväll. Hon var rörd till tårar, hon visste inte att hon betydde så mycket för Roxanna.

- Roxanna, gumman, jag älskar dig så mycket.

- Jag älskar dig med, gumman, sa Roxanna.

- Jag kan inte beskriva hur mycket detta betytt för mig. Det har varit jättekul ikväll, den här kvällen kommer jag aldrig att glömma.

Sen gick hon ut ur limon, efter en lång kram av Roxanna, och gick in. Mamma stod vid dörren när Marika kom hem, och klockan var 23.00.

- Hej, älskling. Hur har du haft det?

- Underbart, mamma. Ska vi gå in i köket och prata, så får jag visa dig allt jag fått, och berätta allt?

De gick in i köket, hennes mamma satte på te. Marika tog fram alla sina grejer hon fått av hennes kompisar, och hennes mamma gladdes åt att hon hade så bra vänner. Och att hon hade en så bra vän som Roxanna. Rosa, som hennes mamma hette, blev förvånad över allt Roxanna gjort, och föreslog att Marika skulle tacka henne genom att ge henne något. Hon sa också att de skulle åka bort över helgen, och att Marika blir ensam hemma hela helgen, för att hennes syster skulle åka till hennes kille och vara där hela helgen. Marika tänkte genast; Jag ska passa på att gå på stan då. 

 

Nästa morgon sov Marika länge. Hon vaknade av att Marika K ringde. 

- Ska vi ses idag?

- Njaa.. Jag tror att jag vill vila idag, blev så trött igår.

- Okej, men vi ses på måndag då!

- Okej. Hejdå. Och så la hon på. Marika steg upp ur sängen och fyllde bubbelbadkaret. Hon tände ljus, doftljus som doftade kanel. Det var hennes favoritdoft. Hon satte på hennes favoritmusik i  badrummet, de hade nämligen en stereo där som var inbyggd i väggen. Hon levde också lite lyxliv, tyckte Marika. Hon lade sig i badkaret och slöt ögonen. Ljudet av bubblet och musiken fyllde hennes öron. Hon låg stilla. Hon låg där i en timme innan hon steg upp ur badkaret, satte på sig sin sidenmorgonrock, och började smeta på en lermask i ansiktet, tog två gurkskivor, och gick till sitt rum för att där lägga sig i sängen och njuta. Hon hade spolat ur badkaret, stängt av stereon och släckt ljuset. Efter tio minuter gick hon till badrummet för att tvätta av lermasken. Sen lade hon på en speciell kräm för ansiktet. Sen gick hon och klädde på sig mjukiskläder och gick ner till köket. Det låg en lapp på bordet. Det stod: ”Hej, älsklingen min. Jag och pappa har åkt till min syster över helgen, och din syster är hos hennes kille hela helgen. Hon har lämnat moppen så att du kunde åka ut någonstans. Ha det så bra, älskar dig, kram från mamma”. Marika tänkte; Jag har hela helgen för mig själv. Men inte tänker jag festa för det. Nej, jag tar det lugnt. Kanske kan bjuda tjejerna på en tjejmiddag. Ja, det ska jag göra. Hon satte genast igång med att ringa tjejerna och höra om de samtyckte. De gillade idén, och de bestämde sig för att ha den dagen därpå. Sen bestämde hon sig för att fördriva dagen med att gå på stan. Hon skulle köpa mat inför morgondagen, och köpa lite kläder och så. Sen tog hon moppen till stan, hennes mamma hade gett henne tretusen kronor att shoppa för. Hon var inte bortskämd, men hon kände sig det iallafall. Hon gick in på köpcentrumet och gick i olika affärer. Hon köpte nåt till Roxanna. Hon köpte ett halsband av guld, med ett halsbandssmycke format av ett hjärta med en diamant i. Den kostade 699 kr, men det var värt det. Hon fick ett kort gratis, där hon skrev; ”Tack för att du finns, Rox. Älskar dig/ Marika.”

 

 

Sen gick hon vidare och köpte sig en klänning för 249 kronor på Lindex, en vit med silverpaljetter här och där. Den var söt, tyckte Marika. Sen köpte hon tröjor för 50 kr/st, hon tog 2 stycken, och sen köpte hon skor för 200 kronor, ett bra pris, tyckte hon. Sen gick hon på affären och köpte grejer till morgondagen. Hon hade planerat att göra kyckling med currysås och ris. Hon köpte cider, alkoholfri såklart, hon tyckte bara att det var larvigt att supa ihjäl sig. Hon köpte doftljus som luktade kanel, glass, och så hade hon tänkt göra chokladsås, det var hon bra på. Hon bestämde sig för det. Sen tog hon moppen hem, och satte igång med maten. Det var två timmar tills de skulle komma. Medan att kycklingen var i ugnen, gick Marika upp för att byta om till den nya klänningen. Hon sminkade sig och gjorde sig klar, sen skyndade hon sig ner för att kolla kycklingen, och började koka ris. Medan att riset kokade, dukade hon fram och gjorde så fint som möjligt, tände kanelljus i vardagsrummet, hallen, köket. Hon ville att det skulle bli så bra som möjligt. Chokladsåsen skulle hon göra sen. Sen var det bara tio minuter tills att den skulle komma. Hon satte fram riset och kycklingen och allt, kollade att allt var perfekt. Sen ringde det på dörren, tjejerna hade kommit samtidigt. De satte sig genast runt matbordet, och Marika öppnade korken på cidern. Sen började de äta, och tjejerna berömde Marika för maten hon gjort. De hade jätteroligt, skrattade och hade kul. Sen gick tjejerna in i rummet, och Marika satte igång med chokladsåsen. Sen var den klar, så hon serverade glassen i glasskålar, och sen tog hon in dem till vardagsrummet. De såg på film, en dramakomedi. Sen kom Marika på att alla kunde sova hos henne, så tjejerna ringde och frågade sina respektive föräldrar. 

 

Alla fick tillåtelse att sova hos Marika, fast hennes föräldrar inte var hemma. Resten av kvällen hade de jätteroligt, de spelade spel och drack alkoholfri cider. Sen bäddade tjejerna åt varandra, och de gick och la sig. De sov i vardagsrummet, som var stort och behagligt nog för alla sex tjejer att sova i. Morgonen därpå steg tjejerna upp tidigt, för att de skulle fixa frukost innan Marika vaknade, de hade planerat en överraskning. Sen vaknade Marika och när hon kom in i köket bemöttes hon av att alla tjejer satt runt bordet och väntade på henne. Tjejerna hade fixat frukost och tänt ljus på bordet. Det var mörkt ute, eftersom att det var oktober. Marika blev förvånad över allt dom fixat, och utbrast;

-Gud vad fint ni har fixat till det! Hon satte sig och började bre macka och blandade Oboy.

- Det här är vårat sätt att tacka för senast, sa Delice.

- Ja, det var fantastiskt igår, sa Lique. De fikade och pratade om gårdagen. Efter några timmar hade tjejerna packat ihop och farit hem. Marika tillbringade resten av dagen med att titta på filmer och mysa för sig själv.

 

 

 

Kapitel 3

 

 

Det hade gått en månad sen födelsedagen. Det var morgon. Hon skulle gå till bussen om 30 minuter. Hon fikade och pratade med hennes mamma om det som varit, de kunde också anförtro sig åt varandra. Sen gick hon och klädde på sig, och gjorde sig klar för att åka till skolan. Sen gick hon till busshållplatsen. Efter fem minuters väntade kom bussen. Hon gick in i bussen och satte sig. Hon såg en kille som hon inte sett förut. Hon tyckte att han var vacker. Mörkhyad, svart hår som var klippt väldigt kort, och han hade baggybyxor plus en naturvit tröja. Hon tittade länge, ända tills hon upptäckte att killen stirrade tillbaka på henne, och då vände hon bort huvudet. Vad pinsamt, tänkte hon. Killen reste sig och gick fram till henne. Åhnej, tänkte hon, nu kommer han att skälla ut mig. Men, det gjorde han inte.

 

 - Hej, sa han och log.

- Hej, darrade Marika.

- Vad heter du? frågade han.

- Marika, svarade hon leende.

- Jag heter Marikus, så våra namn är inte lite lika, inte sant?

- Ja, visst, sa Marika. Han satte sig hos Marika, och de började prata om allt mellan himmel och jord, och resan tog 10 minuter. Han var från Arvidsjaur och gick i gymnasiet mitt emot hennes skola. Han var rätt söt, tänkte Marika. När de var framme skyndade de sig in, det hade börjat regna. När de väl var inne var Marika blöt om tröjan, och Marikus var hur torr som helst. Det tyckte Marika var konstigt. Hon skyndade sig in i klassrummet. Sen åkte hon och Marikus i samma buss i en månad, och hon hade börjat få känslor för honom. Han var söt, tyckte Marika. Han hade brunt rufsigt hår, och bruna ögon. Varje busstur hade Marikus alltid något intressant att prata om, och Marika fick mer och mer känslor för honom. Till sist hade Marika blivit kär.

 

Hon pratade med Marika.K, Roxanna och de andra i gänget om honom väldigt mycket, så de märkte att det var något. Sen hade hon och Marikus pratat om att han kan hälsa på henne. Hon hade pratat med sin mamma om honom, och hon tyckte det bara skulle bli trevligt. Hon började tydligen märka att Marika lyste som en sol varje dag. Till sist, efter tre månaders umgänge, var det dags för Marikus att hälsa på henne. Marika var väldigt nervös, för att Marika hade blivit förälskad, och det verkade som om hennes känslor var besvarade. De satte sig i bussen som vanligt, för att nu åka hem till Marika. Efter 10 minuter var de framme, och de steg av bussen. Hon hoppades på att inte hennes mamma skulle vara pinsam. Men det var hon inte. Hon skämde inte ut Marika, det verkade som om hon respekterade hennes känslor. Skönt, tänkte hon. Marikus och hennes mamma kom bra överens, det verkade som om hon gillade honom. Hennes pappa gillade Marikus också, de pratade om sporten. Sen var det middag, och ingen utfrågning alls där. Men hennes syster log när hon såg Marikus och blinkade till Marika. Det var menat ; Vilket bra kap du hittat. Efter middagen gick de upp till hennes rum och pratade och pratade. Hon kände sig förälskad. Det var aldrig tyst, de pratade hela tiden.

- Marika, jag måste tala om för dig hur jag känner för dig efter två månader. Du är underbar, vet du det? Du är en sol, för mig. Du skiner alltid upp, och du har ett vackert leende. Jag har blivit förälskad i dig. Marika blev alldeles paff. Hon har aldrig hört en kille yttra sig så om en flicka. Marika svarade; - Jag har blivit förälskad i dig, och allt du säger till mig gäller dig med. Jag känner mig kolugn när jag träffar dig, för du får mig att känna mig lugn. Jag kan vara mig själv, helt enkelt. Ja, sa Markus, du får mig att känna mig hur lugn som helst, och jag kan känna att vi hör ihop. Det blev tyst en stund, och sen kysstes dom. En lång kyss. Marika kände sig lycklig. Efter tio var Marikus tvungen att åka hem. Marika var ledsen, men hon visste att de skulle ses nästa dag. Nu var de inoffiellt tillsammans, Marika och Marikus kände att de hörde ihop. De hade tagit ett foto och skrivit datumet de blev tillsammans. Marika var lycklig.

 

Kapitel 4

 

Nästa dag var det skola igen. Marika skyndade sig till bussen, och där satt Marikus som höll en plats åt henne. Marikus sken upp när han såg henne. Han gav Marika en kyss på kinden. Alla glodde, men det sket Marika i. När de var framme skildes de åt och gick till klassrummen. När hon kom fram såg hon Acke sitta vid bordet. Hon kände att hon var tvungen att prata med honom.

- Acke, får jag prata med dig i enrum?

- Jadå, vi kan gå till grupprummet vi brukar sitta och prata i.

De gick till grupprummet och låste dörren så att ingen kunde störa dom. Marikas känslor vällde fram när hon berättade om Marikus för Acke, och Acke bara log. Han var glad för hennes skull. Hon berättade att hennes föräldrar tyckte om honom, och att hon kände sig så lycklig. Acke sa att han önskade henne lycka till med kärleken, och blinkade. Han gav Marika en kram, och sen gick de till klassrummet. Sen gick dagen som vanligt, och Marika bara längtade efter Marikus. Till sist sågs de, och de kramades länge. Ikväll skulle deras föräldrar träffa varandra över en middag på en restaurang. Tonårsparet gick till bussen och åkte hem.

 

 

Vad hände sen?

 

Middagen gick bra och Marikas föräldrar gillade Marikus föräldrar och dito. De kom bra överens, och de hade jättekul. Marika och Marikus höll ihop ända till hennes skolgångs slut. När Marika tog studenden var Marikus med. Han var 22 år då, och hon 20 år. Efter några år gifte paret sig, och det firades med ett stort bröllop. Sen fick de ett stort hus, och Marika födde två barn. De fick barnbarn, två flickor och en pojke. Tjejgänget splittrades vid studenten, de hade bråkat, alla tjejer. Marika har ingen kontakt med dem nu. De levde lyckliga i alla sina dagar, och skildes inte åt, kärleken var för stark. Marika och Acke hade kontakten än när Marika och Marikus gifte sig. Acke var med på deras bröllop och han var brudnäbb. Marikas syster var brudtärna. Paret antog efternamnet Larsson. Marika och Marikus hölll ihop till livets slut. 

 

 

 

 

Kapitel 1: Ny skola

-         Rrrrrrrring!

Det var måndagmorgon, och Lily Johnson steg upp och stängde av väckarklockan. Hon gick fram till spegeln och såg på sig själv och log.

Idag skulle hon börja på en ny skola. Hon hade flyttat till en ny stad, som hette Minneapolis. Innan hade hon bott i Houston. Hon saknade sina vänner där, men var övertygad om att hon skulle få nya vänner.

- Lily, skynda dig, du kommer försent! Det var hennes pappa som ropade.

- Jag kommer! Hon tog på sig kläder och gick ner.

Hon åt frukost, och sen skyndade hon sig till skolbussen. Hon satt ensam påväg till skolan. Sen när hon var framme skyndade hon sig in, för att hon skulle träffa rektorn. Hon kollade vilket plan expeditionen var på. Sen gick hon upp till expeditionen och frågade efter rektorn. Hon blev visad till hans rum. Där satt en man, ganska kraftigt byggd, vid hans skrivbord. På skrivbordet fanns det en skylt där det stod Carl von Steinburg.

- Välkommen, välkommen. Lily Johnson var det visst?

- Ja, sir.

- Slå dig ner.

Lily satte sig i en skinnfåtölj.

-Så, vart har du flyttat från?

-   Houston, sir.

-  Trivdes du där?

- Ja, sir.

- Du behöver inte kalla mig sir, kalla mig Carl. Han log.

- Varför har du flyttat hit, om man får fråga?

- Pappa hade fått ett nytt jobb här i Minneapolis.

- Jaha, så trevligt. Vad för jobb har han fått?

- Han har fått jobb som chef för något företag.

- Okej. Jag ska ta och visa dig till ditt klassrum. Följ med mig.

- Nej, sir, tack, men jag klarar mig själv.

- Om du säger det, så.

Hon gick ut ur rektorns kontor och började söka efter sitt klassrum. Efter kanske tio minuters sökande fann hon det. Det stod 9 på en skylt. Hon knackade på dörren.

- Kom in.

Hon gick in i klassrummet och såg 13 klasskamrater titta på henne. Läraren utbrast :

- Är det du som är Lily Johnson? Välkommen till din nya klass, hoppas att du ska trivas. Du kan sätta dig bredvid Sanna där.

Hon pekade på en tjej som hade blont långt hår, var kraftigt sminkad, och höll på med en sudd. Lily gick dit hon var visad.

–        Hejsan!  Lily hälsade.

-Hej, tönt, svarade Sanna. Lily kände sig sårad, men hon brydde sig inte om det. Sen gick lektionen som vanligt, men blickarna var fästa på Lily,  hon kände att det var obehagligt. På rasten var hon där alla andra var. Hon var blyg och ensam. Sanna kom fram till henne och frågade; - Och var kommer du ifrån? Hon svarade att hon var från Houston.

– Houston? Okej, Lila eller vad du nu heter. Håll dig borta från mig, tönt. Om du kommer för nära mig, så blir det synd om dig. Lily blev rädd och osäker. Vad hade hon gjort? Hon skyndade sig därifrån, med blickarna trevande efter henne. Det ringde in. Hon skyndade sig till lektionen i matte. Det var där hon fick syn på Honom. En lång mörkhyad kille, skallig, cool och självsäker. Han pratade med några kompisar som satt på samma ställe. Hon blev omedelbart kär, kär i hans utseende och hans självsäkerhet.

– Marco, sätt dig och håll käften!

Det var matteläraren som kom in. Han var också mörkhyad, klädd i en svart tröja och jeans.

–        Nå, sätt igång! Han gick runt och hjälpte de andra och kom till sist till Lily. Han kollade över hennes arbete och utbrast:

– Du är verkligen begåvad i matte. Han lät imponerad.

– Oj, jag har ju inte presenterat mig. Jag heter Carlos. De skakade hand med varandra.

– Och du heter Lily Johnson, visst? Lily nickade.

–  Horan Lily! Det var Marco som sa det. Carlos brusade upp.

– Och du håller käften! Annars får du kvarsittning!

- Vem fan bryr sig?, sa Marco.

- Det kanske dina föräldrar gör. Stick härifrån och pallra dig hit klockan tre, för du har just fått kvarsittning. Skoldagen gick. Efter en utmattande dag slängde Lily ner sig på sängen i hennes rum och började gråta. Hon saknade hennes mamma. Lilys mamma hade tagit livet av sig för två månader sen. Men Lily visste inte varför. Hon grät också för att Marco var så elak mot henne. Men hon tänkte att det kanske blir bättre efter ett tag, detta var ju bara första skoldagen i en ny skola och ny klass. Hon kollade på en film när telefonen plötsligt ringde. Hon tog upp telefonluren, och hann knappt säga hej innan en röst sa:

- Jag ska våldta dig, du är så sexig med din kropp och ditt sätt att gå, och jag älskar hur din rumpa rör sig när du går. Du är klädd som en hora, du går som en hora, du rör dig som en hora! Du ska inte vara så jävla blyg, visa att du är en hora!

Lily slängde luren i väggen, kastade sig i sängen och grinade högljutt. Hon visste inte vem som hade ringt, kanske det var Marco, hon hörde inte rösten.

Hon gick inte till skolan på två dagar. Den andra dagen ringde Carlos och frågade varför hon inte varit på skolan. Då brast hon i gråt och la på. Sen ringde det två gånger till, och sen hörde hon inget mer. Den tredje dagen var hon också hemma. Hon var hemma i 4 dagar. Den 4:e dagen ringde det på dörren. Hon tog på sig morgonrocken och gick och öppnade dörren. Där stod Marco. För en sekund undrade Lily varför han var här, innan han knuffade henne in i vardagsrummet och tvingade ner henne på soffan. Han viskade i Lilys öra: Visa att du är en hora! Han slet av henne morgonrocken och öppnade sina byxor, och sen var han inne i henne. Det gjorde så ont, så ont.

- Fan vad du är härlig, Lily. Lily började gråta.

– Våga inte berätta det här för någon, sa han, och så var han borta. Lily grät och grät och grät. Detta pågick precis efter skolan under 4 veckor. Varje gång skedde våldtäkten i en städskrubb och varje gång började hon gråta efteråt. Detta hände varje dag, till en dag, när han var inne i henne och hon grät, då städskrubben öppnades och där stod Carlos. Han tog tag i Marco och slängde han i väggen.

– VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED, VA? Han gav Marco ett knytnävslag. – Det var på skoj!, svarade Marco.

– PÅ SKOJ?! STICK HÄRIFRÅN!, skrek Carlos åt Marco och tog honom i tröjan och drog han till utgången, sen knuffade han ut Marco och sa;

– DU ÄR AVSTÄNGD, FATTAR DU DET?! AVSTÄNGD! Sen skyndade han sig till Lily och frågade hur det var med henne. Lily brast i gråt och Carlos tog henne i hans famn och tröstade henne.

– Vi måste anmäla det här, sa Carlos.

– Nej, då gör han om det igen!, sa Lily. Men vi måste det, sa han igen. Lily och Carlos satt där i minst 2 timmar och pratade. Lily kände sig trygg, han var rätt kraftigt byggd, han kan skydda henne om det behövs.

- Vi måste åtminstone prata med din mamma eller pappa. Då blev det för mycket för Lily, hon grät ännu mer.

-Mamma är död, och pappa bryr sig inte om mig. Jag har inga vänner, jag är mobbad och ensam, och jag vill ta livet av mig. Carlos strök henne över håret. - Kanske du vill komma och bo hos mig ett tag? Lily tänkte efter.

- Nej, det går nog inte så bra. Folk kan tro saker och ting. Plus att jag inte känner dig. Carlos tänkte också efter. – Du har nog rätt. Men du. Om du behöver prata med mig så finns jag till hands i skolan, du kan prata med mig när du vill. Du får till och med ringa mig på kvällarna om du känner att du behöver prata. Du får hälsa på mig när du vill, kan ge dig adressen. Lily kände att hon kunde lita på Carlos. Han gav henne hans adress och telefonnummer, plus mobilnummer. 

- Ring mig när du känner för att prata eller om du behöver anförtro dig. Sen gick Lily hem, glad och lycklig, för nu hade hon en människa som hon kunde kalla vän.

 

 

 

Kapitel 2: Förändringen

 

 

Dagarna som följde var underbara. Carlos var så otroligt snäll, och de pratade i telefon varje kväll. De pratade om tonårslivet, våldtäkter, känslor, allt möjligt, och varje gång växte Lilys förtroende för Carlos. Hennes far visste inte om våldtäkten, och hon ville inte berätta det för honom heller. Hon har ingen lust att berätta det för honom, för den enda hon kunde lita på nu var Carlos. Nu var hon hemma, tog det lugnt, blundade och lät minnena spelas upp. Minnen med hennes mamma spelades upp. En bild av hur hennes mamma gungade henne kom upp, och sen kom en bild på när de ritade tillsammans. Hon saknar henne, hon saknar att prata med henne. Ibland tittar hon upp mot himmeln och undrar om mamma sitter på något moln. Hon har en känsla av att henner mamma ger henne styrkan att ta sig ur detta, och det tänker hon göra, tillsammans med Carlos tänker hon kämpa. Carlos kommer från Spanien och flydde hit när han var tonåring. Han flyttade till Minneapolis när han var arton, sen pluggade han lite, och sen blev han lärare. Han hade jobbat på skolan i 3 år. Ibland ville Lily prata om våldtäkten, och klart ställde han upp och pratade genom alla samtal om det. Skolan gick som vanligt, hon var med Carlos på rasterna i lärarrummet, eftersom att hon inte hade några kompisar. Lärarna kastade misstänkta blickar på de två, men de brydde sig inte om det. Flera lärare hade snackat med Carlos och sagt vad dom tyckte, men Carlos svarade bara att det var mellan dom två, och att det var av psysiska skäl. En dag när de gick tillsammans genom korridoren kom det en lärare och sa att hon tänkte anmäla Carlos p.g.a att han var med Lily hela tiden. Carlos blev sur och sa att hon inget hade att göra med varför de  var tillsammans jämt och ständigt. Han sa sen till Lily att han tänkte gå till rektorn och förklara varför Lily behövde vara med Carlos. Lily ville egentligen inte, men tänkte att det kunde vara bra. Så, Lily följde med Carlos till rektorns kontor. De knackade på, rektorn sa att de kunde komma in.

– Mr Steinburg, jag är här för att bekräfta misstankar om varför vi är tillsammans jämt och ständigt. Lily blev våldtagen en dag efter skoltid av en elev här som heter Marco de Marles, och jag upptäckte det, jag hörde något ljud. Jag gick in för att kolla vad som hände, och där höll Marco de Marles på att genomföra en våldtäkt. Jag tog itu med honom direkt, jag var så förbannad. Därför stängde jag av honom, som ni redan vet att jag gjort. Jag och Lily har nu personlig kontakt med varandra, och jag är ett stöd för henne. Jag vill bara informera er, så att ni inte misstänker något. Lily är en härlig tjej att prata med, jag tycker mycket om henne. Rektorn var tyst en stund, och funderade.

- Jag förstår. Det är såklart väldigt hemskt att detta hände. Jag ska ta och informera Marcos föräldrar. Det kommer att bli en utredning och förhör för Marco och er två, sa rektorn.

– Nej, jag orkar bara inte det, Carl.

– Så, du vill att han ska få gå fri och våldta andra flickor?

- Nej, det vill jag inte, men jag... 

- Inga men, Lily. Det är bättre att han åker fast än att han ska förstöra andra tjejers liv.

- Carl har rätt, insköt Carlos.

- Åh, Carlos, jag kommer inte att klara det!

- Jo, det gör du, sa Carl och Carlos.

- Jag tar och ringer polisen, och Marcos föräldrar. Jag vet situationen mellan din far och dig, och jag väljer att hålla honom utanför detta. Carlos får vara som en extra förälder för dig.

- Det är han redan, sa Lily, och såg på Carlos. Han log.

- Kan Lily få bo hos mig under den här svåra tiden? Jag vet att du litar på mig, Carl. Det är ju bättre att hon är hos en som hon kan prata med, och inte hos hennes far som inte bryr sig ett skit om henne.

- Carlos, jag litar på dig, men vill du det här?

 - Självklart, jag tar hand om henne.

 - Okej, men då får Lily vara hos dig. Ni måste åka till hennes far och hämta saker som hon kommer att behöva.

 - Lily, jag följer med dig hem till dig. Men vänta utanför, jag ska prata lite med Carl.

Hon gick ut och satte sig och väntade, och hon kände sig lite rädd men samtidigt självsäker. 

- Det är helt okej att Lily är hos mig och jag kommer att ta väl hand om henne. Hon ska få den far hon aldrig haft, sa Carlos till Carl.

- Jag litar på dig till 100 %, men var försiktig, folk kan tro saker och ting.

- Ja, det vet jag redan. Jag har tänkt på allt. Hon kommer att få ett eget rum som hon kan inreda hur hon vill, och jag har tänkt att vi ska till köpcentrat och köpa grejer till henne. Hon ska få vad hon vill, och jag kanske kan flytta till en större lägenhet, sa Carlos.

 - Det är storsint av dig, Carlos, och jag är glad att du verkligen bryr dig om Lily. Hon kommer att behöva dig. Jag informerar lärarna om allt det här, så att de är medvetna om vad som händer.

- Tack, Carl, du är en ängel. Hejdå. Han gick ut till Lily och sa; - Kom, nu går vi.

  De gick och hämtade lite grejer, och sen gick de till Carlos bil. De satte sig i bilen och for hem till henne. Under bilresan stannade Carlos till.

– Lily, jag ska berätta en god nyhet för dig. Du ska få bo hos mig, och jag tänker skaffa en större lägenhet som vi ska bo i. Vi ska nu åka till köpcentrat, för du ska få vad du vill till ditt nya rum. Lily kände sig jättelycklig, och älskad.

 

 

Kapitel 3: Lilys rum

 

De for till köpcentrat. De köpte en säng, ett skrivbord, en dator, en stereo, 2 par bäddlakan, en tv, dvd, video lampor, en garderob, en radioklocka, en bokhylla, böcker, och mycket kläder, några bh-ar, trosor, strumpor, en mobil, en stereo, och en sänghimmel. Det måste ha gått på över 20.000 kronor. Tur att Carlos hade så bra lön. Lily kommer att få 500 kr i månaden. Hon fick bo i vardagsrummet hos Carlos. Han hade tagit bort allt han hade i sitt vardagsrum, och gjort om det till Lilys rum. Lily hade fått möblera det som hon ville. Efter några veckors letande efter lägenhet hade Carlos hittat en lägenhet som både hon och Carlos älskade. Det var nytt, modernt, och lägenheten hade fem rum, två badrum, två toaletter, och ett kök. De fick lägenheten. Lily hade valt röda tapeter till sitt rum, och nu hade hon börjat möblera i sitt rum. Carlos hade också köpt lite nytt, en säng, en storbildstv, dvd, video. Efter några veckor var allting färdigt, och Lily kände sig så underbart lycklig efter allt som Carlos gjort för henne. Hela hennes liv hade tagit en vändning på bara några månader. Och det var Carlos förtjänst. Hon hade ingen kontakt med sin far. Lily hade bytt skola och Carlos hade tagit jobb på den skola som Lily började på, så att de kunde ha kontakt.  Lily hade bytt identitet och hette nu Carina Carwin. Carlos hade adopterat Lily och nu kallade Lily Carlos för ”pappa”. Carlos var jätteglad för att hon kallade Carlos för pappa, det hedrade honom.

 

Ett år senare ringde en kvinna och sa att Lilys riktiga far hade dött. Men Lily brydde sig inte, han hade bara gjort hennes liv till ett rent helvete. Carlos förstod, för att Lily hade pratat med honom om hennes far. Hon hade Carlos, som var en riktig far för henne. De visste allt om varandra. Några veckor senare hade han träffat en kvinna, som han blev förälskad i. Hon hette Carla. Carla var jättesnäll, hon var psykolog på samma skola som Lily gick på, och Lily hade haft kontakt med henne i den svåra perioden. Deras förhållande var perfekt, och efter 3 månader flyttade Carla in i deras lägenhet. När de satt och spelade spel en kväll, tänkte Lily; Jag har fått en familj. 

 

En kväll kom Carlos in i Lilys rum och pratade lite med henne innan hon skulle sova.. Han hade en sak att berätta.

- Jag tänker fria till Carla.

- Men vad underbart!, utbrast Lily.

-Jag tänkte bjuda på kinarestaurang och fria till henne där. Men jag tänker be dig om en, eller flera saker, sa Carlos.

- Ja, vad?, frågade Lily

- Vill du vara brudtärna på bröllopet?

- Ja, väldigt gärna!

- Vill du följa till juvelaffären efter skolan imorgon? Hon skulle börja i en ny skola följande dag.

- Okej, du kan hämta mig tre.

- Okej. Godnatt, älskling.

 

Älskling. Det var första gången han uttalat det ordet för Lily, tänkte hon. Lily kände sig varm inombords. Och så somnade hon.

 

Kapitel 4: Ny skola

 

Nästa dag vaknade hon av ett solsken som strömmade in i hennes rum. Hon kände sig lycklig, och hon kände att den här dagen skulle vara härlig.

Hon satte sig upp och kollade i sin garderob. Hon valde en vit vid kjol som nådde ner till smalbenet, plus ett rosa halterneck linne och en svart kofta. Idag skulle hon börja en ny skola och möta nya människor. Hon var lite rädd att det skulle vara samma helvete som på den gamla skolan, men var övertygad att det skulle gå bra. Hon gick och väckte Carlos och sa att han skulle stiga upp och köra henne till skolan. Han steg upp och vi åt frukost tillsammans, och vi pratade.

- Nå, hur känns det att börja på en ny skola idag?

 - Det känns bra, men är rädd att det kommer att bli samma helvete som på den gamla skolan.

- Men Lily, jag tror att det kommer att gå bra. Du har blivit stark dessa dagar, det har jag sett.

- Det tack vare dig, pappa.

- Tack, älskling.

Carlos skjutsade henne till skolan och följde henne till expeditionen. Där satt en kvinna, blont långt hår, svart tröja och jeans.

 - Jag söker rektorn.

- Ett ögonblick, herrn.

 

Några minuter senare kom rektorn, en ståtlig man klädd i svart kavaj, vit skjorta med svart slips, och svarta byxor. Han skakade hand med Carlos och Lily, och visade in dem på hans kontor.

– Välkommen till skolan, Carina! Hoppas att du ska trivas här, sa rektorn.

– Det finns några saker vi vill prata med dig om först innan Carina går på lektion, sa Carlos.

 – Följ med mig in på mitt kontor, sa rektorn.

- Jo, Carina blev mobbad i sin förra skola, och hon har haft det jobbigt, hennes mamma tog livet av sig, och hon blev våldtagen av en pojke på hennes förra skola. Hennes far är död, men han levde under den tid hon gick på den skolan, och han brydde sig inte om henne. Carina bor hos mig och min sambo. Jag har, som du säkert sett, sökt jobb här för att kunna finnas till hands för Carina. 

– Ja, jag har sett att du har sökt jobb hos oss. Tragiskt att hon blev våldtagen, det förtjänar ingen. Också att hennes mor dött, det är tragiskt, och det är bra att du har gett henne livslust, sa rektorn.

– Oj, har inte presenterat mig. Jag heter Robert Karlsson. De skakade hand med varandra.

- Carlos, sa Carlos.

 - Lily, sa Lily. Carlos tittade på henne.

- Lily? Men jag trodde du hette Carina?
Carlos svarade på den frågan.

- Ja, vi har gett henne en ny identitet. Men i verkligheten heter hon Lily.

– Ja, det var sannerligen ett fint namn, Lily. Trevligt att träffas. Du, Carlos, föressten, vill du ha jobbet som mattelärare? Vi skulle faktiskt behöva en till. Carlos och Lily tittade på varandra, och i Carlos ögon kunde hon se glädje, och hon log. – Ja, jag tar jobbet, tack så väldigt mycket, sir, sa Carlos.

- Ja, då kan du börja imorgon om det går bra, sa rektorn. Carlos sa;

- Jag kommer!

 

Efteråt kramade hon om Carlos, för att hon var så glad att han hade fått jobb som lärare i samma skola som Lily. Sen gick Carlos hem, han skulle hämta henne sen, eftersom att hon skulle följa till juvelaren.

Hon blev visad in till ett klassrum där 6 nya klasskamrater såg upp på henne. Läraren kom fram och presenterade sig som Lena Karlsson. Hon var tydligen fru till Robert Karlsson.

– Allesammans! Detta är Carina Carwin, och hon ska börja i vår klass. Carina, du kan sätta dig bredvid Lily där. Så, då börjar vi med matten. Ta upp böckerna, allesammans.  De tog upp matteböckerna, och Lily fick en ny bok, så hon började genast.

Efter en timme ringde det ut. Lily gick fram till henne och sa;

-  Hej, välkommen till klassen! Jätteroligt att du ska börja i vår klass. Vill du träffa de andra tjejerna? Lily svarade;

- Javisst! Hon följde med Lily till ett hörn, där 4 tjejer stod och pratade.

 

- Tjejer! Detta är Carina, den nya tjejen som börjat i vår klass. Carina, detta är Linda, Maria, Caroline och Cheyanne. Tjejerna hälsade på Lily.

- Varför har du börjat på en ny skola?

- Jag blev våldtagen på min förra skola och i hemmet av en kille, svarade Lily. Men gud, vad hemskt, sa Linda.

- Ja, verkligen, sa Cheyanne.

- Men jag har fått ett bättre liv tack vare Carlos, sa Lily.

- Är Carlos din släkting eller något? Frågade Caroline.

- Nej, han var lärare på min förra skola, men har varit som en far för mig.

- Okej. Nu ringer det in. Carina, följ med oss, vi ska till nästa lektion.

Nästa lektion var idrott, vilket Lily hatade. Sen rullade skoldagen på, tjejerna var jättesnälla och hon kände sig glad, för hon hade fått nya kompisar.

 

 

Efter skolan hämtade Carlos henne.

- Haft en bra dag? frågade Carlos.

- Oh, ja, den har varit bra, svarade Lily.

- Vi ska åka till ett ställe först innan vi åker till juvelaren. Men jag säger inte vart, det är en hemlighet, sa Carlos.

De åkte till en parkering nära ett stort hus. Lily gick uppför trappan, med ögonen skymda av Carlos händer som gick bakom henne.

- Tadaa! Lily öppnade ögonen och såg på en stor skylt. Washingtons Adoptivcenter. Lily fylldes av glädjetårar, för att hon visste vad Carlos tänkte göra. Han tänkte adoptera henne.

De gick in i den stora byggnaden, tog en kölapp och fick vänta i en timme, innan de fick träffa en som jobbade där.

- Jaha, vad gäller ärendet, frågade mannen trött.

- Ja, vi är här för en adoption, svarade Carlos. Det är nämligen såhär att jag har fått ta hand om den här tjejen, Carina Carwin, för att hennes mamma hade dött, och hennes far brydde sig inte alls om henne. Hon har blivit våldtagen på hennes förra skola upprepade gånger, och vi fick kontakt genom att jag räddade henne från en våldtäkt.

 

- Att adoptera ett barn kräver underskrift från en förälder. Det knöt sig i magen.

Tänk om de var tvungna att åka till hennes riktiga far och kräva en underskrift? Då skulle de få berätta för honom varför inte Lily kommit hem.

- Men, sa mannen, vi kanske kan glömma det för den här gången. Jag kan hämta papper så att ni kan skriva på.

- Tack så mycket, herrn, sa Carlos. De fick vänta i fem minuter innan mannen kom tillbaka.

- Här har vi det. Var vänlig skriv på dessa papper. Han tog fram dem.

 - Och, så krävs det en underskrift av Carina Carwin. Av vana så skrev Lily hennes riktiga namn, och mannen tittade upp på henne.

- Lily Johnson? Var det inte Carina Carwin? Carlos svarade på frågan.

- Hon heter Lily Johnson på riktigt. Lily, du måste skriva Carina Carwin för säkerhets skull. Lily suddade och skrev Carina Carwin.

- Så, då var det klart, sade mannen när han skrivit hans underskrift. Lily, nu är Carlos far till dig. Lily skrattade och grät, hon var så glad, hon kramade om Carlos och skakade mannens hand och tackade hjärtligt.. Nu hade hon fått en ny familj. När Carlos och Lily satt i bilen sa Carlos;

- Nu är du min dotter, det känns ofattbart, men underbart. Nu ska vi åka till juvelaren, och sen ska du och jag gå på stan en sväng, om du vill?

-Ja, gärna, svarade Lily. Det tog fem minuter att åka till juvelaren.

När de var framme gick de omkring och kollade på ringar. Lily pekade ut vissa som hon verkligen tyckte var vackra. Till slut valde Carlos och Lily en ring med diamanter format som ett hjärta. Lily fick också ett halsband av guld, med ett hjärta på, format som ett hjärta, och det var ett bevis på Carlos faderskärlek, sa han. Kvällen därpå hade Carlos bjudit ut Carla på en romantisk middag, där Lily fick vara med. Lily hade klätt sig i en rosa jättesöt klänning, som Carlos köpt till henne som en liten present. Hon satte upp sitt långa blonda hår i en knut, sminkade sig, och sen gick hon ner.

- Du ser ut som en ängel, sa Carlos och Carla. Lily blev så glad över kommentaren. Nu skulle de åka till restaurangen.

 

Kapitel 5: Frieriet och Cheyanne

 

Lily beställde entrecoté med kortetter, Carlos beställde samma, och Carla beställde marinerad kortlett med klyftpotatis. Lily drack cocacola light, Carla och Carlo drack något vin, som Lily fick smaka på av Carlos, och hon tyckte inte det var gott, hon fick gå på toan och dricka vatten medan att Carla och Carlos skrattade åt henne. När hon kom tillbaka hade maten kommit , så hon satte sig och åt. Hon tyckte att maten smakade ljuvligt. När de hade ätit och servitören hade tagit tallrikarna, sa Carlos:

- Carla, det är något jag vill säga dig, och reste sig upp och gick ned på knä. Carla fylldes av glädjetårar, för att hon visste vad Carlos tänkte göra. Lily bara log.

- Carla, vi har varit tillsammans i flera månader, och jag blir så lycklig av att vara med dig. Jag älskar dig så mycket. Du är min diamant och mitt ljus, du är solnedgången om kvällarna, du är månen på den svarta stjärnfyllda himlen. Vill du gifta dig med mig? Carla svarade gråtande; - Ja, Carlos, jag vill gifta mig med dig. De kysstes, och hela restaurangen applåderade, till och med Lily applåderade. Lily kramade Carla och Carlos. Carlos var så glad, han sken som en sol. Lily kollade på Carlas ring, den passade på henne.

 

Efteråt åkte dom hem, och Lily lämnade Carla och Carlos ifred, eftersom att Carla nyss hade friats till av Carlos, och Lily visste vad som skulle hända nu. Hon var inne på sitt rum och  lyssnade på musik, som hon inte gjort på ett tag. Hon lyssnade på skivor hon köpt, låg i sängen och tänkte på sin mamma. Hur har hon det i himlen? Ser hon ner på Lily just nu? Lily saknade sin mamma otroligt mycket. Sen efter två timmar slog hon av musiken, och gick till badrummet för att ta ett varmt bad innan hon skulle lägga sig. Hon tände ljus och sen lade hon sig ner i badet. Hon låg och tänkte på allt som hänt, och hon kände sig lycklig. Hon hade Carlos och Carla. Efter badet gick hon och lade sig. Sen kom hon på en ide. Hon skulle köpa en dagbok, och skriva sina känslor. Hon bestämde sig för att fråga Carlos på morgon om han kunde skjutsa henne till bokhandeln efter skolan. Och så somnade hon.

 

Nästa morgon vaknade hon av att fåglarna kvittrade utanför hennes fönster. Hon steg ur sängen och gick försiktigt in till Carla och Carlos rum för att kolla om Carlos var vaken. Han hade tydligen redan gått ner, han låg inte bredvid Carla. Hon gick nerför trappan och såg honom sitta vid matbordet, han fikade och läste tidningen.

- Godmorgon, pappa, sa Lily.

- Godmorgon, min solstråle, sa han när han tittade upp.

- Hur är det idag, fortsatte han.

- Bara bra. Du, pappa, kan du möta mig efter skolan idag?

- Varför då, undrade Carlos.

 - Jag tänkte köpa en dagbok. Det kanske är bra för mig att beskriva mina känslor och så.

- Okej, jag kan hämta dig efter skolan, Lily, sa Carlos. Lily fixade fika till sig, och gick sen till badrummet för att borsta tänderna os.v. Sen gick hon och klädde på sig, gick till bussen, och for till skolan. Under bussresan till skolan tänkte hon på hur underbar Carlos var, hur mycket hon älskade honom och Carla. Hon var hur lycklig som helst. När hon var framme skyndade hon sig till klassrummet.

- Hej Carina! Det var Cheyanne som hälsade.

- Hej Cheyanne! Hur är det, frågade Lily.

- Bara bra, själv då? svarade Cheyanne.

- Bara bra med mig, svarade Lily.

- Du, Cheyanne, fortsatte hon, jag skulle vilja berätta en sak för dig. Kan vi prata ensamma på rasten, frågade Lily.

- Ja, det kan vi, svarade Cheyanne. Sen hade de lektion. Efter en och en halvtimme ringde det ut. Cheyanne och Lily gick ut och avlägsnade sig från de andra.

 

Lily berättade allt som hänt och varför hon bodde hos Carlos, och varför Carlos jobbade på skolan. Cheyanne sa att hon förstod och att hon var i samma situation, men inte att hennes adoptivfar jobbade på skolan. Däremot gjorde hennes adoptivmor det. Lily berättade även att hon hette inte Carina Carwin, utan att hon hette Lily Carwin. Sen mötte hon Carlos, han frågade hur det var, och Lily berättade entusiastiskt hur hon hade det på skolan, och Carlos var så glad för hennes skull. Han förstod att Lily behövde berätta för någon om hennes situation och sa att det var bra gjort, för nu kan ju Lily prata med Cheyanne och hennes problem. Hon berättade att Cheyanne var i samma situation också. Carlos tyckte att de var som själsfränder i det laget, Cheyanne och Lily. Carlos och Lily kom överens att mötas klockan tre på parkeringen. Dagen gick som vanligt, Cheyanne och Lily kom mer närmare varandra och pratade med varandra om deras känslor. Klockan mötte Lily Carlos på parkeringen.

 

 

- Lily, jag är så glad för att du fått en sann vän som Cheyanne. Jag känner att det kan bli riktigt bra mellan dig och Cheyanne, sa Carlos.

- Jo, det är verkligen underbart, sa Carlos.

De for till bokhandeln för att köpa en dagbok till Lily. Dagboken var svart, prydd med silverstjärnor. Sen for de hem, där Carla hade gjort mat. Lily tänkte; Gud vad god den var. Carla var jätteduktig på att laga mat. Den kvällen pratade Lily mycket med Carla, om hennes känslor, om allt som hänt. Carla var en god lyssnare,  det upptäckte Lily. Hon berättade om hennes nya identitet, och Carla sa att Lily är verkligen ett vackert namn, men att det är säkrast för Lily att ha namnet Carina. De bestämde att åka till en bröllopshop nästa dag, för att prova brudklänningar och brudtärneklänningar, eftersom att Lily skulle vara brudtärna. Carla skulle ringa och säga att Lily skulle vara ledig. Sen skrev Lily i sin nya dagbok, och sen somnade hon.

 

 

Kapitel 6: På bröllopshopen

 

När Lily vaknade nästa dag kände hon sig glad. Lily hade tagit sovmorgon och vaknade vid 10. Hon gick ner till köket där hon fann Carla, som satt och läste tidningen. Hon gav Carla en kram och sa att hon älskade henne. Carla sa detsamma. Hon rostade bröd, och gjorde varm choklad, och satte sig vid bordet. Sen fick hon tidningen och började läsa. Efteråt gick hon och duschade och satte på sig en sommarklänning, det var mycket varmt ute. Och hon kände att hon ville vara extra fin. Carla hade tydligen känt detsamma, för när hon mötte henne på bottenvåningen var Carla klädd i en rosa klänning.

- Jag har ringt och sagt att du är ledig idag, Carlos har åkt till jobbet, sa Carla.

 Det kändes konstigt att inte träffa Carlos idag, tänkte Lily, eftersom att hon träffat Carlos varje dag på skolan.

Sen for de till bröllopshopen. Carla och Lily hade samma smak, så det var lätt att välja brudklänning och sånt. Carla skulle ha på sig en vit sidenklänning, vid nedtill och korsettsnörning bak. Och en lång slöja. Lily skulle ha en vit sidenklänning också, men inte med snörning bak. Klänningen var prydd med broderingsblommor i vitt. Den hade inte korsettsnörning bak, utan en dragkedja. Den hade halternecksband. Carla skulle ha vita skor och Lily detsamma. Carla skulle sätta upp sitt svarta hår i en vacker knut, och ha vita små blommor på knuten. Lily skulle färga och locka sitt hår, hon hade blont hår men beslöt för att färga håret till mahognybrunt, och sen skulle hon ha stjärnor i vitt silver i håret.

Carlos kom efter nån timme och skulle prova sin dress, han skulle ha vit kavaj, vit skjorta, vita byxor, och svarta skor. Sen stannade han med Lily och Carla för att prova olika maträtter och efterrätter, och så skulle de välja blommor och välja vilken låt de skulle dansa brudvalsen till. De valde ”Listen to your heart”, med Roxette.

När de skulle hem, sent på kvällen, färdig med att ha ordnat detaljer till bröllopet, var de proppmätta. De hade provat förrätter, varmrätter och efterrätter. Förrätten blev urgoda crepes, varmrätten blev lammstek med myntasås; finhackad mynta i vinäger, och spröda grönsaker, efterrätten blev scones med jordgubbssylt. Lily var så mätt, hon tyckte att det var hur gott som helst. Drycken blev chardonnayvin för de vuxna, och alkoholfri cider för de yngre.

Carla och Carlos sade att de var så nöjda, för nu var allt klart. De hade fastställt ett daturm för bröllopet, den 1 augusti skulle de gifta sig. De skulle gifta sig i kyrkan Westminister Abbey. De lade sig vid tolv, och sen sussade alla sött.

 

 

 

 

 

Kapitel 7: Christoffer

 

Sen hände det inte mycket mer den helgen. Sen var det måndag. Carlos skjutsade Lily till skolan. De började gå mot ingången, och när de kom fram dit fanns det en stor affisch på dörren, där det stod:

 

 

DISCO

Tid? 18.00 – 23.00

Plats? Washingtonskolan

När? Fredag den 25 maj

 

- Tänker du gå? frågade Carlos.

Lily svarade; - Vi får se. De gick in i byggnaden, där Lily såg Cheyanne, så Carlos och Lily skildes åt. Hon gick fram till Cheyanne, och de gick in i klassrummet, där stämningen var glädjefylld eftersom att det var disko på fredagen. Tjejerna pratade om vem de skulle fråga, vad de skulle ha på sig os.v. Cheyanne och Lily satte sig på sina platser och började en livlig diskution om vad de tror kommer att hända på fredag, pratade om killar som skulle kunna tänkas bjuda de två. Sen kom läraren, så de var tvungna att flytta diskutionen till rasten. Första lektionen var historia. Urtråkigt, tyckte de båda. Efter en och en halvtimme ringde det, som vanligt, ut. Lily och Cheyanne gick till en hörna ute, där de kunde snacka ifred.

 

- Tänker du gå? frågade Cheyanne.

- Jag vet inte, Chey, svarade Lily.

- Första gången du kallar mig Chey, utbrast Cheyanne. Jag gillar det, tillade hon.

- Kolla in snyggingen där, utbrast Lily.

Cheyanne sa; - Javisst, han var snygg, och blinkade till Lily.

- Nåja, men hur är det med dig, Chey, frågade Lily.

- Jodå, svarade Cheyanne, det är bara bra med mig. Lite trött på skolan nu men det är ju snart lov. 

- Just det, jag har en sak att berätta, sa Lily. Vet du vad som hände i fredags?

- Nej, vadå? frågade Cheyanne.  Pappa friade till Carla! sa Lily glatt.

- Va ?! utbrast hon, vad kul! Vi har redan bestämt brudklänning och allt, sa Lily.

- Okej, det låter jättekul, sa Cheyanne. Sen ringde det in. När Lily och Cheyanne sprang uppför trapporna stötte hon på någon. Hon såg upp och sade;

- Se dig för, din idiot, skrek Lily men tystnade fort. Det var killen hon såg på skolgården.

- Men ursäkta då, skrek han till ilsket, och gick iväg. Lily blev röd som en tomat. Det var killen hon gillade.

- Chey, det var han! Det var han! Åh, nu har jag skämt ut mig.

- Nej, det har du nog inte, försökte Cheyanne övertyga henne.

- Jo, det har jag visst, envisades Lily. Och så höll dom på ända tills de var framme i klassrummet. Nästa rast såg hon den där killen igen, och hon skämdes. Han kom fram till henne och sa;

- Ursäkta om jag lät elak när vi möttes sist. 

- Nej, det är inte du som ska säga förlåt, det är jag som ska göra det, sa Lily.

- Men vi var ju båda ilskna, så vi kan förlåta varandra iallafall.

- Så, vem är du? frågade han.

- Jag heter Carina Carwin, svarade hon. Och du då?

- Jag heter Christoffer, svarade han. Christoffer Carwin. Identiskt, tänkte Lily. Han hette också Carwin i efternamn. Men hur skulle hon förklara för Christoffer om hon träffade honom mer, att hon inte hette Carina?

Christoffer fortsatte; - Är du ny på skolan?

- Ja, svarade Lily.

- Jag också, sa Christoffer.

-Men vilken klass går du i då? frågade Lily.

- Klass 8B, svarade Christoffer.

-Okej, jag går i klass 8A.

- Lustigt att vi heter samma efternamn, inte sant? Kanske vi är släkt eller något, sa Christoffer.

- Ja, kanske det, sa Lily, och log stort.

- Var bor du? frågade Christoffer.

- Jag bor några kvarter bort, svarade Lily.

-Dudå?

-Samma här, svarade han.

- Vilken gata bor du på? fortsatte Christoffer.

- West end street 24, svarade hon.

- Jag bor på East end street 24, sa han, och log. Lily log tillbaka. När hon tänkte efter var Christoffer rätt snygg. Då kom frågan Lily inte hade väntat sig. Ni kan ju tänka er vad det var för fråga.

- Vill du gå på diskot med mig?

- Njaa, jag vet inte, svarade Lily. Christoffer såg ledsen ut.

Lily sa snabbt; - Okej då. Ska vi mötas vid ingången klockan kvart i sex?

- Okej, svarade Christoffer. De skildes åt. Lily skyndade sig till klassrummet, där Cheyanne redan var.

-Var har du varit? Lily berättade upphetsat vad som hade hänt nyss.

- Wooow vad kul, utbrast Cheyanne. Lilys glädje övergick sen till panik.

-Vad ska jag ha på mig?! Lily var exhalterad, hon blev nervös.

- Men du, vi kan gå på stan efter skolan, sa Cheyanne.

- Okej, sa Lily, men jag måste meddela Carlos.

-Okej, sa Cheyanne.

- Okej, allesammans, slå upp sidan 79! Det var läraren som kom, och nu skulle de ha biologi. När det äntligen ringde ut senare sa läraren;

- Carina Carwin, rektorn vill träffa dig. Lily blev förvånad. Hon har aldrig blivit kallad till rektorn. Hon sa hejdå till Cheyanne, som också blev förvånad över att han ville träffa honom. Hon började gå genom korridoren, gick uppför 2 trappor, svängde till vänster, gick in i en korridor och sökte upp rektorns namn, för hon hade glömt vart hans rum var. Robert Karlsson. Här var det. Hon knackade på.

 - Kom in! Lily gick in och fann Robert sitta vid sitt skrivbord, koncentrerade sig på ett papper.

- Sätt dig, sa Robert lugnt. Hon satte sig i en fåtölj nära skrivbordet. Robert tittade upp.

- Hej, Lily.

- Hej, Robert.

- Hur går det i skolan för dig?

- Det går väl bra antar jag.

- Känns det bra att Carlos jobbar här?

- Ja, det känns bra.

- Vi ska ha utvecklingssamtal med dig och Carlos snart. Vi kommer att prata om hur det gått i skolan för dig, och vad du behöver utveckla os.v.

Lily ville bara drunkna. Robert förstod vad Lily kände sig nervös över.

- Men du behöver inte vara orolig. Jag har tittat över din utvecklingsplan. Du har skött dig bra i skolan, och jag kan intyga att du har inga IG.

- Vad skönt att höra, sa Lily.

- Jag har några frågor till dig. Trivs du i skolan?

- Ja, jag gör det lite grann.

- Lite grann?

- Okej, jag trivs bra. Känner mig inte rädd längre.

- Men det var ju skönt att höra. Jag förstår att det är dina nya vänners förtjänst?

- Ja, svarade Lily.

- Så, ska du gå på diskot på fredag?

- Ja, det ska jag.

- Vad trevligt, hoppas att du får ett sant nöje.

- Tack, Robert. När ska vi ha utvecklingssamtal?

- Tja, när tror du det passar?

- Nästa vecka?

- Okej, ska se över min kalender. Onsdag klockan 15.00?

- Hm, sa Lily och tänkte efter. - Jo, det går nog bra.

- Okej, då ses vi på onsdag nästa vecka.

- Ja, det gör vi. Tack och adjö.

- Adjö.

 

Det hade ringt ut, så Lily sprang och sökte efter Cheyanne. Hon krockade med Christoffer igen.

- Vi ses visst överallt idag, sa Christoffer.

- Ja, tydligen, sa Lily och skrattade.

- Har du sett Chey, frågade Lily.

- Ja, jag såg henne vid grillplatsen där borta.

- Okej, ska skynda mig dit. Vi ses!

Hon skyndade sig till grillplatsen, och såg Cheyanne. Hon satt och läste en bok. Hon tittade upp när hon hörde Lilys steg.

- Chey! Har letat efter dig, jag krockade med Christoffer, och han sa att du var här.

- Okej. Hur gick det hos Robert?

- Jodå det gick bra. Han frågade hur jag hade det i skolan och så, och vi bestämde en tid för utvecklingssamtal.

- Hoppsan, så det är dags för utvecklingssamtal nu.

- Japp, det verkar så.

- Ja, då kommer väl han att kalla mig närsomhelst.

- Mm. Ska du gå med någon kille?

- På discot?

- Ja, vad trodde du att jag snackade om?

- Jag har nyss blivit frågad av Stefan i 9b, sa hon glatt.

- Vad roligt!

- Ja, sa hon och log stort.

- Det ringer in. Kom så går vi, sa Lily.

Och så gick de in.

 

 

 

 

Kapitel 8: Miljonärer

 

- Carlos! Lily såg honom precis efter de hade slutat.

- Hej Lily! Haft en bra dag?

- Ja, det har jag, och hon storlog. Själv då?

- Jo, det har varit bra. Ska du på diskot?

- Ja, det ska jag. Christoffer Carwin har bjudit mig!

- Men gud, så roligt. Kanske du ska köpa kläder till diskot?

- Ja, om jag får?

- Självklart får du det! Carla kanske kan följa dig efter maten, sa Carlos.

- Okej, det vore kul!

- Ska du följa mig till personalrummet, så hämtar jag mina grejer och så åker vi hem?

- Okej, svarade Lily.

Det var 2 dagar kvar till skolan slutade. Alla var nervösa inför diskot på fredag, och nu var det onsdag. Lily och Christoffer hade mötts några gånger och vid varje möte hälsade Christoffer.

 

De gick till personalrummet och hämtade hans grejer och sen åkte de förbi affären och köpte en skraplott. Sen for de hem.

 

- Vi är hemma, ropade Carlos.

- Hej, älskling! Hur är det med dig?

- Jo, tack, bra, själv då?

- Jo, det är bra med mig.

- Och med dig, Lily?

- Ja, det är toppen! Jag ska på disko på fredag, sa hon glatt.

- Men så trevligt, sa Carla och log.

- Kan inte du och jag köpa kläder efter maten?

- Ja, det kan vi väl, svarade Carla glatt.

- Kom hit nu, ropade Carlos inifrån köket. Vi ska skrapa!

De gick till köket och Carlos satte igång att skrapa. Carla och Lily började sätta fram indregienser till maten, när plötsligt Carlos tjöt av lycka.

- Vi har vunnit 10 miljarder! Carla och Lily blev överrumplade. 10 miljarder, det kan inte stämma, tänkte Lily.

- Ge hit lotten, sa Carla åt Carlos. Carla fick lotten och kollade minst 5 gånger, innan Carla tjöt hon också, för de hade nu blivit miljardärer.

- Lily. Vi har vunnit 10 miljarder, skrek Carla, av lycka. Lily skrattade, hon var så lycklig.

- Vi måste köpa en lyxvilla, ju! Och .. Ojojoj vad det här var nytt! Vi åker och lämnar in lotten på en gång, sa Carla ivrigt. De satte sig i bilen och for iväg till närmaste affär, där det konstaterades att de vunnit 10 miljarder. Vinsten skulle komma på posten inom några dagar. Familjen Carwin åkte hem, full av lycka och ideér. Carla och Carlos hade ringt till alla sina släktingar och berättat att de vunnit 10 miljarder. Släktingarna blev väldigt glada. Sen bestämdes det att de skulle köpa ett nytt hus, ett lyxigt hus med jauczzi och ångbastu.

 

Efter maten for Carla och Lily till stan och köpte kläder. De köpte ett par vita byxor och en svartglittrig top. Lily var nöjd med kläderna.

 

Dagen gick, och sen blev det fredag. I skolan var det kaos, eftersom att det var skolavslutning dagen därpå. Lily skulle ställa upp i skolavslutningen, hon skulle sjunga ”I will always love you”. Hennes rörelse och drama-lärare hade sagt att hon hade en underbar röst, så Lily ställde upp. Hon kunde redan sången utantill, så det var en bagatell för henne. Carla och Carlos var så stolta över henne, när hon berättade det några veckor tidigare. I skolan bjöds det på tårta med sommarbär på lunchen. Och lärarna hade önskat eleverna glad sommar. Efter skolan när Lily kom hem hade Carla och Carlos hittat en villa som de köpt, och Lily skulle få åka med Carlos dit till villan på en gång, de var så ivriga. Lily blev häpen, för det här huset var verkligen lyxigt. Det fanns 5 sovrum, 2 kök, 3 badrum, 2 vardagsrum. Lily skulle få hela övervåningen för sig själv, med 2 sovrum och en stor toalett, med jacuzzi, dusch. Carlos och Carla hade förstås också jacuzzi, toalett och dusch. De hade en pool ute, och en trädgård. Huset var vitt med svarta fönsterkarmar. Lily var så lycklig. Huset hade kostat en miljon, men det var värt det, sa Carlos. Lily gav Carla och Carlos en stor kram, eftersom att de gjort henne så lycklig. Sen berättades det att Lily skulle få tvillingsyskon. Lily blev chockad, men lycklig. Hon skulle få syskon, vilket hon aldrig haft.

 

Dagen därpå var det skolavslutning. Det gick en timme tills Lily fick gå upp på scen och sjunga. Efter att hon sjungit fick hon stora applåder. Stående ovationer. Rektorn kom upp på scenen, berömde henne och gav henne blommor. Efter skolavslutningen gjorde Lily sitt vanliga vrål, tillsammans med sina vänner ; Sommarlov!

 

Dagarna gick sen, med förberedelser för Carla och Carlos bröllop. De fick träna hur de skulle gå, och de planerade vart alla gäster skulle sitta, os.v. Och Carlas mage putade ut mer och mer för varje vecka.

 

Till slut var det dags. Carla, Carlos och Lily steg upp tidigt på morgon, för ceremonin skulle börja klockan 14, och innan dess var det förberedelser som gällde. De tränade genom allt två gånger, och sen var det dags. Carlos och Lily gick först tillsammans genom gången, och under tiden de gick fram tittade de på varandra ett ögonblick och log. Sen kom Carla, och gud vad hon var vacker. Sen kom de fram till altaret. Prästen började med några ord om Carla och Carlos, och Lilys förflutna, och att Carla och Carlos var sända av gudarna för att ta hand om Lily. Sen sa han; - Tager du, Carlos Cannameron, Carla Cennan, till din maka, till att älska i nöd och lust, till döden skiljer er åt? Ja, svarade Carlos, och satte ringen på Carlas finger.

 - Tager du, Carla Cennan, Carlos Cammameron till din make, att älska i nöd och lust, till döden skiljer er åt? Ja, svarade Carla, och satte ringen på Carlos finger.

- Jag förklarar er nu man och hustru. Du kan kyssa bruden, sa prästen till Carlos. Sen kysstes de, och bröllopmarchen började spela. De började gå långsamt ut. Sen gick de in i ett rum, Carla och Carlos var så lyckliga, för nu var de gifta. Efter tio minuter började de gå ut, och ris kastades på dom. Carla och Carlos gick in i limosinen, medan Lily stannade kvar.

- Lily, kom, ropade Carla. Hon skyndade in sig i limon, och sen for de iväg. De körde omkring litegrann i en timme, och sen åkte dom till festlokalen, där alla väntade. Sen hade de middag, och sen bröllopfest. Carla och Carlos hade besämt att inte åka på bröllopsresa, eftersom att de inte ville lämna Lily ensam hemma.  De hade jättekul på bröllopsmiddagen och bröllopsfesten. Många hyllade Carla och Carlos, tillomed Lily hade önskat dem lycka till, och tackat för att de hade tagit hand om Lily, att hon älskade dom. Carla och Carlos blev rörda, och kramade om Lily. Sen, sent på natten, efter bröllopsfesten åkte de hem, och startade deras nya liv, i deras nya hus.